Det verkar som att det bara finns två sorters åsikter om hösten. Vissa hatar hösten ”november är rent hat” (Göran Greider i SVTs Babel 18 oktober 2024). För andra är det höstmys med en gryta och ett mustigt rödvin, eller att sitta vid en brasa under en pläd i soffan med en god bok.
Jag hatar mörkret. Regnet. Allt det hala och våta och leriga som letar sig in överallt.
Man kan inte sitta under en pläd och bara hata. Det finns annat som också hör hösten till.
Hösten är att träffa jaktlaget en kylig morgon; släppa lös hundarna; höra upptaget; skallen som driver viltet närmare; spänningen; ett skott som sitter perfekt i lungan och hjärtat; öppna buken; plocka ur de varma inälvorna; dra av pälsen; hänga djuret som nu är livsmedel; medel för livet; stycka; mala; steka.
När evighetsregnet smattar mot rutorna och tjuriga höststormar viner runt knuten. Då kan man äta rådjurssadel med rostade rotsaker. Efter det kan man krypa upp i soffan med en pläd och en god bok framför brasan.
