Månad: januari 2009 (Sida 1 av 2)
Janne säger:
du christer jag har några bilder på din guzzi som jag tänkte lägga upp på garagekultur. har du lite info om den?
Christer Olsson säger:
skoj
Janne säger:
den har gått på bana som racer eller hur?
Christer Olsson säger:
ja, i battle of the twins och i Classic, då gick den i en klass som hette unlimited, den slutade 3-2-4 91-93 eller nåt i den stilen. vet inte exakt, i så fall får jag gräva lite. den är på 990cc, och jag har maskinkort på den som en 72:a
Janne säger:
varför ville du ha en guzzi just?
Christer Olsson säger:
Jag ville egentligen inte ha en Guzzi men när jag provkörde den, hörde ljudet och när den kastade åt sidan när jag gasade var det svårt att stå emot, när jag sen varvade ur den på över 8000rpm då var det kört
Janne säger:
hehe
Christer Olsson säger:
Allt som går att göra på en guzzi kring motorn är gjort på den, portat, balanserat o lättat, bara förgasarna som skulle vara lite större. Jag har trimmat ner genom att lägga dit en extra cylinderfotspackning
Janne säger:
hur är den att köra? Det är ju en ganska aggressiv körställning
Christer Olsson säger
Jag hade skjutssadel på den ett tag men sista gången jag och min nuvarande fru var ute och åkte, från lidköping till stockholm så klev hon av i södertälje och vägrade åka mer, den är inte bekväm för att uttrycka sig milt.Inte frampå heller för den delen max 10mil sen måste jag stanna och äta glass eller nåt . Mina knän brukar dessutom vara alldeles röda hela sommaren pga av att jag har dem på topparna.
Christer Olsson säger:
Jag har konverterat till Lucas elsystem det är lite kul
Christer Olsson säger:
kör med Lucas RITA
Janne säger:
men det gör den lite mer brittisk och det är ju bara trevligt. Tack ska du ha vi hörs. ciao
Christer Olsson säger:
Vi hörs. så ska jag ta mig lite glass, gjorde med barnen förut
Janne säger:
så italienskt familjens egen glass 🙂
Vissa kan tycka att det ska vara puts och mint kondition på en veteranhoj. Trist tycker jag. Det är ballare med en hoj som det syns att den använts som brukshoj dagligen. Som den här Trophyn från mitten av femtitalet. Lägg märke till den snygga rördragningen i scramblerstuk. 100% steve McQueen koolt.
En reseskildring och inre resa skriven av Robert Pirsig någon gång på sjuttitalet. Boken beskriver hur Robert och hans son Chris tillsammans med några vänner kör med motorcykel över den amerikanska kontinenten från öst- till västkust under ett antal veckor. Det är en märklig bok som försöker dissekera begreppet kvalitet i meningen livskvalitet och en sund inställning till verkligheten. I boken representerar paret Sutherland det direkta – romantiska – sättet att se på världen medan författaren representerar den andra – klassiska – hållningen. Pirsig förstår att teknologi och den av-humaniserade världen verkar ful och motbjudande för en romantisk person. Å andra sidan kan själv se skönheten i teknologi och uppskatta mekaniskt arbete. Han visar att skötsel av en motorcykel kan vara trist och enahanda eller en spännande och njutbar sysselsättning, allt beror på ens inställning och sinnesfrid – eller avsaknad av sinnesfrid.
I inledningen står det att boken trots titeln ”varken bör eller kan den direkt föras till den omfattande litteratur som siktar till att ge direkta och faktiska informationer om den ortodoxa zenbuddhismen. Ärligt talat är den inte mycket till handledning när det gäller motorcyklar heller.”
Boken är ett måste för dig som är intresserad av; att köra coast to coast på hoj, Zen, filosofiska funderingar, livet, hur man mekar, att överleva svårigheter. Ja såna prylar som vi snubblar på genom livet.
Tyvärr verkar den vara slut i svensk översättning. Leta på antkvariat eller köp den engelska utgåvan som finns här: Zen and the Art of Motorcycle Maintenance
Vi är just nu inne i en djup lågkonjunktur som troligen kommer att vara ett tag framöver. Det blir en tuff tid men kom ihåg att du kan vara tuffare. Det gäller att satsa på bestående värden och livskvalitet. Fondandelarna sjunker, värdet på ditt hus sjunker under vad du är skyldig banken. Men en gammal motorcykel i gott skick kommer alltid att vara värd det du betalade om du hittar rätt köpare, och på sikt kommer värdet att gå upp eftersom det blir färre fungerande klassiker kvar. Ett värde inte bara i pengar utan något som du kan gå ner i garaget och ta på, kicka igång och ha kul med under tiden du äger det.
I gårdagens DN i ekonomidelen kunde man läsa att de flesta småsparare köper fonder och aktier när det är som dyrast och säljer i panik när de inte är värda något. Ett flockbeteende, visst, men också på grund av att bankernas rådgivare får bättre provision på att sälja fondsparande än på andra produkter. Så från banken kommer du alltid att få rådet att köpa aktier även om det inte är rätt läge för det. Men jag tänkte strunta i banken den här gången och under tiden som ni andra investerar i räntepapper för att rädda sparpengarna så letar jag efter gammalt järn på blocket.