Japanerna är otroligt egensinniga hojbyggare. Lite som våra finska grannar som ofta också går sin egen väg och skapar nya trender. Här är en japansk sajt som i huvudsak visar balla harleybyggen Suck my shovel. Kolla exempelvis in en något annorlunda lösning av soffa på den här knölen.
Månad: december 2011
Hawg Ryder är en hedersman som ritat dessa enkla och pedagogiska elscheman. Perfekt om man vill klippa bort och slänga ett gammalt elsystem och börja om från början. Handböckernas diagram kan vara lite krångliga att följa.
Wiring Shovelhead KickStart W Alternator
1975 Shovelhead custom wiring diagram
Custom wiring Shovelhead with electric start and turn signals
Elsytemet är som alla vet till största delen baserat på häxkonster. Att undersöka elen på vilket gammalt fordon som helst är att få kontakt med riktigt mörka krafter. Men ibland så måste man. Upptäcker när jag började rota i elhärvan till en av mina hojar att någon tidigare ägare verkligen gillade egna lösningar som mycket baseras på att fästa så många kontakter som man kan i en gemensam bult och dra åt hjälpligt med en mutter. Därefter döljs alla skarvar under enorma mängder kladdig eltejp.
Min kära hustru påminde mig när jag kom hem och svor att jag ju gillar att hålla på och mecka med gammal skit. Och att det är meningen att det ska vara trasigt så att man får chansen att mecka. Det är ju sant förstås.
I morse läste jag en krönika av Jonas Thente i DN. Han funderar över mikrostressen som infinner sig när det tar alltför lång tid att logga in på en dator eller när människan före i kassakön inte är snabb nog. Något som säkert många med mig känner igen sig i. Vi jagar sekunder, men vet inte riktigt hur vi ska använda tiden vi vunnit. Han sätter fingret på något som är intressant. Vad är viktigt att lägga tid på här i livet.
Varför väljer då vissa människor att på sin fritid ägna sig åt att mecka och köra gamla motorcyklar. De flesta jag känner ägnar väldigt mycket tid åt det. Här snackar vi om tidstjuvar av stora mått. De är svåra att starta. Man kommer oftast inte fram dit man tänkt sig. Absolut inte på utsatt tid. När man kommer fram är ena benet neroljat från en läckande transkåpa och man är svettig alternativt nedkyld och våt som en hund. Vad är fördelarna med att utsätta sig för detta?
På något sätt kanske svårigheterna på vägen tvingar oss att skapa något som är viktigt. Tid för något som vi inte hinner med i den stressade vardagen. Kvalitetstid med sig själv.