-Hur ofta lämnar du in din motorcykel på service?
-Ha aldrig! säger amatörmekanikern kaxigt, sånt där fixar man ju själv.
Men det är inte alla som meckar som kan ta sig titeln amatörmekaniker fastslår författaren till denna skrift ”The Motorcyclists Work Shop”.
Jag trodde själv innan jag bläddrat i den här boken att det räckte att man med entusiasm lustfyllt gav sig i kast med att mecka hoj och lära sig det man behöver veta efter hand.
Men nu förstår jag att det krävs att man med stort allvar, noggranna förberedelser och omfattande studier närmar sig uppgiften. När man sedan efter en avsevärd tidsrymd skaffat sig en stor kunskapsbank genom egna erfarenheter. Det är först då man så småningom kan få rätten att, i den närmaste bekantskapskretsen, få kalla sig amatörmekaniker.
En äkta amatörmekaniker vet även att det krävs en väl planerad och korrekt utrustad verkstad med norrfönster för att på ett riktigt sätt kunna genomföra en vanlig service på sin frihetsmaskin.
Moloket och med svansen mellan benen ska jag nu bättra mig och följa råden i denna skrift för att kanske i en avlägsen framtid kunna skriva titeln motorcykelamatörmekaniker på visitkortet.
Är det en badkarstraja på bilden måntro ?
På den tecknade bilden? Ja det ser det ut att vara. Jag har bara läst första kapitlet som avhandlar hur man ska inreda sin verkstad. Ingen information om korrekta hojtyper ännu.