Månad: mars 2013

Kärvande bromsar

bananoket1

Den amerikanska frihetsmaskinen är, trots sin ålder på snart 40 år, utrustad med en del onödiga nymodigheter. Exempelvis hydrauliska skivbromsar. Problemet med det här systemet är att bromskolven efter hand får en hård beläggning. Kolven fastnar en bit ut och bromsarna ligger på under färd. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker att lufta systemet de åker aldrig in helt och hållet som det är tänkt. Man får då ett långsamt fordon som drar mycket soppa. Skivorna riskerar dessutom att bli skeva av värmen från friktionen.

Hade man nu istället haft en vajerstyrd trumbroms som läsekretsen är van vid så slackar man bara på vajern lite så är problemet löst. Men nu har vi att göra med den näst senaste bromsteknologin och då är det inte fullt så enkelt. Här ska jag nu visa hur man ändå med några hyfsat enkla handgrepp kan åtgärda problemet.

  1. Lossa oket från hydraulslangen
  2. Peta in en slang från tryckluftskompressorn i samma hål där hydraulslangen satt. Se till att få det tätt.
  3. Stoppa in oket i en hink eller linda in den med trasor.
  4. Skjut ut bromskolven med tryckluft. Den skjuts ut med en jävla fart därav hinken/trasorna. Tänk också på att bromsvätska är frätande så se upp med stänk i ögonen.
  5. Rengör kolven från beläggningen som bildats och byt ut gummipackningarna mot nya och tryck in den i oket. Skruvstäd kan vara till god hjälp.
  6. Montera på hojen
  7. Tuta och kör

hydraulslangen

bananoket2

hink

bromskolv

Hudson vaknar ur sitt vinteride

ryk

Lördagen bjöd på solsken och lite fågelkvitter. Detta tyckte Ola skulle firas med årets första tur i Hudsonlimpan. En motorkulturell välgärning till alla människors glädje. Det är även ett tydligt VÅRTECKEN att denna kärra rullas fram. Premiärturen gick till Blotsvens MC där det var motormarknad och människor från när och fjärran fikade, träffade gamla polare och gjorde upp om priset på en eller annan unik kvalitetspryl till projekthojen hemma i garaget. Mycket välbesökt och lyckat swap för övrigt.

hudson2

Motstånd

motstand

Ibland stöter man på motstånd. Såna kan vara på 5 kilo-ohm. Har de brunnit så blir det motstånd när man försöker starta en hoj som behöver ha motstånd i tändhattarna.

Skydd mot knivjunkare, ligister och huliganer

IMG_3497

Fredag! Förväntningarna på helgen är som alltid stora, och med all rätta. Har man tur och sköter sina kort rätt kan det vankas både vin, kvinnor och sång för den som uppträder gentlemannamässigt. Men var aktsamma mina vänner. Mycket kan hända i nattens mörker. Redan under 1800 talet insåg en herre vid namn E.W. Barton Wright att en gentleman på nattliga strövtåg i nöjeskvarteren kunde råka ut för illasinnade attacker av knivjunkare (puukkojunkkari), ligister och huliganer som inte hade rent mjöl i påsen eller ordentligt med råg i ryggen att slåss med så kallad fair play. Framförallt allt har dessa gatugäng inte den förfinade sportmanna-anda som man gärna vill se vid ett rejält gatuslagsmål mellan jämbördiga gentlemen. Varför gentlemannen måste beväpna sig med list och kunskap om effektiva självförsvarsmetoder.

Den gode E.W. Barton Wright utformade ett system med tekniker där man drog nytta av gentlemannens självklara accessoarer. Överrock, paraply, cykel och halmhatt kan med denna metod bli effektiva medel att med lätthet övermanna varje illasinnad knivjunkare som försöker sig på en attack.

Metoden fick namnet Bartitsu efter sin skapare som under ett antal år drev The Bartitsu Club for self defence i Shaftesbury där han lärde ut sina tekniker. Troligen hade Bartitsun varit helt bortglömd idag om den inte nämndes i böckerna om detektiven Sherlock Holmes skrivna av sir Arthur Conan Doyle.

Med lite tur kan man hitta Bartons lilla underhållande skrift om Bartitsuns tricks i nytryck hos välsorterade boklådor under namnet:

”Sherlock Holmes School of Self Defence – The Manly Art of Bartitsu”.

IMG_3498

Vintage Triumph

triumph-60tal

Jag var över till Sigge på Brryds för att göra lite affärer med gamla trajadelar. På klubben står denna sextitals Bonneville. Förmodligen rätt unikt idag att hitta en sån här orörd hoj.

Den har haft några få ägare och överlevt ett par hårda år på 70-talet. Bakflyttade fotpinnar och clubmanstyre skvallrar om att det gasats friskt en gång i tiden. Sedan har den blivit inställd i en lada 1979.

Nu har ägaren bestämt sig för att det ska köras hoj igen och bett Sigge titta igenom den och se om den går att starta. Det är ju kul om den kommer ut i trafik till våren. Sigge menar att det som finns mest av idag när det gäller gamla trajor är nyrenoverade, superfina hojar som ägaren inte vågar åka med för att den är ”för fin” och kan bli smutsig.

Det har gått åt fel håll när folk köper en vintagehoj som ett museiföremål att titta på i garaget. Man köper ju en sån här hoj för att man vill ha den att köra runt på. Ordet vintage betyder ju ”gammal vara av god kvalitet”, det vill säga, den håller att köras med. Den mår till och med bättre av det än att stå still och kärva ihop.

En fördel är ju också att den kan ha så många skepnader, caféracer, chopper, hopper, bobber, ökensläde eller scrambler. Tröttnar du på ett utseende så är det bara att bestämma hur du vill bygga om den, och sätta igång.

Vi bestämde att det måste köras mer motorcykel, och att vi måste locka ut folk att framför allt köra mer med sina gamla motorcyklar. Dessutom kunde vi än en gång konstatera att en gammal Triumph inte bara är den bästa, utan även den vackraste motorcykel som finns.

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑