Filosofen Lin Yutang beskriver i sin bok ”Konsten att njuta av livet” vagabonden som den högst stående av alla människotyper. Boken kom ut första gången 1937 i USA och originalets titel är ”The importance of living”. Han resonerar såhär, något förkortat, om vagabonden:
Det finns vissa saker som skiljer människan från djuren. Vi har en lekfylld nyfikenhet och ett medfött forskarbegär. Vi har drömmar och ideal, plus att vi är begåvade med humor som gör att vi kan tygla våra drömmar och hålla våra ideal i schack. Dessutom, det kanske viktigaste av allt, vi har en fri vilja. Till skillnad från djuren har vi friheten att själva bestämma handlingssätt och förändra omgivningen efter vår vilja. Människan är kort och gott en drömmande, nyfiken varelse som ibland kan skratta åt sig själv eftersom vi har humorns gåva. Kort och gott, människan värdighet bygger på antagandet att människan är jordens största vagabond eller dagdrivare. Mänsklig värdighet måste förbindas med vagabonden som idé och inte med den numrerade soldaten. Vagabonden är enligt denna teori den ädlaste av människotyper.
I vår tid med dess hot mot demokratin och den personliga friheten är det endast vagabonden och vagabondens mentalitet som kan hindra oss från att försvinna i ett numrerat masshav av lydiga och uniformerade kulier. Vagabonden kommer att vara diktaturens sista och mest fruktansvärda fiende. Vagabonden kommer in i det sista att vara förkämpe för mänsklig värdighet och personlig frihet. All modern civilisation är beroende av vagabonden.
Filosofins mening är helt enkelt att lära oss att ta livet lättare och muntrare än en affärsman av genomsnitt gör. Ty en affärsman som kan dra sig tillbaka från affärerna vid 50 och inte gör det, är ingen filosof i mina ögon. Den moderna människan tar livet alltför allvarligt och därför blir världen också full av besvärligheter.
Mycket tänkvärt även idag. Den moderna människan är kanske ännu mer än någonsin upptagen med att vara duktig och produktiv och rätta in sig i ledet. Självklart på arbetet men också på fritiden när det gäller att visa upp en fasad med livsstilsmarkörer så alla kan se att du hänger med i den senaste moderna trenden. Idag är människan aldrig ledig, ständigt uppkopplad. Man ger sig aldrig tid till att låta tankarna vandra fritt samtidigt som man tittar på omgivningen med ett nyfiket sinne. Vi jobbar, twittrar, shoppar, instagrammar och laddar ner appar som mäter allt vi gör. Ända tills vi kör huvudet i väggen och måste äta antidepressiva mediciner. Vissa människor runt om i världen lyssnar även idag på starka ledare utan att reflektera, de marscherar i takt och skanderar slagord och vill bestämma över andra. De hotar med våld och skrämmer meningsmotståndare till tystnad. De finns både på vänster- och högerflanken. Precis som 1937.
Motorcykelvagabonden är den som numera slår ett slag för dagdriveriet och en glad livsfilosofi. Som tar en sväng efter jobbet, bara för att det är roligt. Motorcykeln är ett opraktiskt fordon. Det går inte att frakta särskilt mycket med en motorcykel mer än dig själv och passagerare plus den nödvändigaste utrustningen. Man är utsatt för regn, sol och blåst samtidigt som man planlöst utforskar världen. Motorcykelvagabonden njuter av färden, tar till synes helt meningslösa turer på bortglömda och krokiga vägar som andra har glömt bort i sin iver att ta sig fram så rakt som möjligt på livets motorväg.
Det är där någonstans på de små vägarna som de stora idéerna har möjlighet att födas. Motorcykelvagabonden är en sorglöst lekande människa, viktig för samhällets fortbestånd.
