Det bodde ett gäng knuttar i ett garage. Nästan alla körde moderna motorcyklar av senaste modell som de köpt på avbetalning. En av knuttarna sa till en av de andra ”Tänk vad godsint den som tillverkat våra hojar är, han har satt dit en startknapp”. Den andra höll med om att hojarna var osedvanligt driftsäkra och lättstartade tack vare den godsinte tillverkaren. ”Hojarna har funkat klockrent ända sedan vi köpte dem, och det är fri service och garantier från tillverkaren som gäller jättelänge”.
Men en av knuttarna, en excentriker som körde en gammal motorcykel utan startknapp sa ”Hur kan ni vara så säkra på att det alltid fungerar? Jag har hört talas om många knuttar som stått och frusit vid vägkanten med hojar som inte startar. Utan verktyg och mobiltäckning. Bara för att de litar blint på att hojen alltid ska gå bra.”
Några av de andra knuttarna sov lite oroligt den natten. Men på morgonen så startade hojarna som vanligt och de kunde ta sin vanliga hojtur. Livet var härligt. Den udda knutten med sin gamla motorcykel var tvungen att ställa ventilerna och fylla på olja på kvällen. De andra brydde sig inte om att ta reda på hur deras hojar mådde och skrattade åt dåren.
En dag var det dags att ta en lite längre tur till en hojträff i en annan del av landet. Det var samma dag som garantin på de moderna hojarna slutade att gälla. Klick-klick. Ingen av de moderna hojarna startade hur mycket man än tryckte på startknapparna. Ingen av knuttarna visste hur de nu skulle komma iväg förutom knutten med den gamla motorcykeln. Han flödade förgasarna, kickade igång hojen och försvann i ett moln av oljerök.
De andra blev tvungna att lämna in sina hojar på en märkesverkstad, missade träffen (som var kanon) och blev skinnade på tusentals kronor.
Slut
Sensmoral: Du kan inte förutse framtiden genom att titta på det förgångna. En gammal motorcykel kan du aldrig lita på. Därför är den som kör en gammal motorcykel alltid lite mer förberedd på det oförutsedda.
Tuff sportster
