Tänk dig en tidig vårdag på Södermalm i Stockholm. Doften av det sista vinterdammet ligger kvar och blandas med solvarm asfaltslukt. Du rullar ut hojen ur garaget, flödar förgasarna. Kickar några gånger med kopplingen indragen för att lossa lamellerna från varandra. Du släpper upp kopplingen och slår på tändningen. Den startar på första eller andra kicken. Du lägger i en växel och rullar iväg ner mot Hornstull. Över Liljehomsbron drar du på så att du känner vibrationerna från tårna genom ryggraden och hela vägen upp till skallen. Du gasar så att hela stan hör att nu är det vår.
Nu fortsätter du söderut på kurviga vägar genom landet med din frihetsmaskin. Tar färjan från Trelleborg till Sassnitz och tar in på ett gasthaus på ön Rügen. Du fortsätter sedan ner genom det gamla DDR och tar en öl i Prag. Några dagar senare är du vid medelhavets strand i Kroatien.
När du sitter där på kajen och spottar olivkärnor i havet och njuter av solen. Kom då ihåg att för inte allt för länge sedan kunde man inte göra en sådan resa. Då gick det en mur genom en stad i Europa. Jag var själv nere i Berlin i januari 1990 och hjälpte till att hacka bort en bit av muren strax efter att den fallit och såg glädjen hos de som nu kunde återförenas med sina systrar och bröder på andra sidan. Jag var där och gjorde en liten, obetydlig, men ändå symbolisk insats. För jag har aldrig kunnat se någon verklig fördel med gränser och murar som hindrar folk att resa fritt, träffas, byta tankar och handla grejor av varandra.
Nu förhandlar EU och USA med varandra om att skapa en frihandelszon. Industri och jordbruksprodukter ska kunna skeppas tullfritt mellan kontinenterna. Goda nyheter för oss som vill köpa hela eller delar av en så kallad Milwaukee traktor. Det går långsamt framåt och bit för bit rivs murarna. Även om det det finns krafter här och där som vill bygga nya.
Nu fick du mig att verkligen längta tills man grenslar knarren i vår och ger sig iväg.
Det är tunga krafter som håller emot, och som tror sig veta lite bättre än oss andra om vad som är bäst för världen. Alla förbud har tyvärr också en viss förmåga att skapa mindre lämpliga arbetstillfällen för mer eller mindre dunkla verksamheter.