Solen skiner. Hojen startar lätt och villigt. De kurviga vägarna har aldrig slingrat sig vackrare genom Roslagen. Trajans oöverträffade komfortchassie visar sin fulla potential genom böjarna och motorn morrar lustfyllt mot den klarblå himlen.
Det här känns inte riktigt bra. Något kommer att gå åt helvete. Frågan är bara vad och hur allvarligt haveri det blir.
Väl hemma efter hojturen möts jag av en fantastisk doft från köket där det kokas rabarbersaft. Något djävulskt är definitivt i görningen.
Liten tuva…
jag vet, katastrofen lurar i buskarna. I natt vaknade jag kallsvettig efter en mardröm att jag åkt på hojsemester och glömt fylla på olja.