Efter jobbet idag så motorcyklade jag runt omkring lite för mig själv. Syftet med detta var att; rensa skallen från mentala slaggprodukter; känna doften från havet; njuta av kurviga vägar.
Kanske även att man skulle kunna stanna till någonstans och ta en glass, tänkte jag optimistiskt. Man har ju lagt sig till med en del trevliga glassvanor denna underbara sommar. Men till min förvåning upptäckte jag att sommarhandskarna inte längre höll värmen. Fingrarna blev kalla som fiskpinnar. I de skuggiga partierna kände jag tydligt att det hade varit skönt med en lite tjockare tröja under skinnjackan.
Vart är vi på väg? Det är ju bara augusti. Kämpa sommaren. Stanna kvar en liten stund till. Snälla.
Så är det varje år: samma förlamande eftertankens kranka blekhet. ”Vart tog sommaren vägen?” Varför körde jag inte mer?” Trots att jag denna sommar kört mer än jag gjort de senaste tio åren har man ändå en gnagande känsla av att man inte utnyttjat sommaren fullt ut. Nej, nu skall jag f-n ut en sväng! Tack för påminnelsen!