Känner mig som att jag befinner mig mitt i en mitt-i-vintern-kris. Surar och förpestar tillvaron för den goda, kloka och tålmodiga kvinna som också bor i hyrestrean. Osar liksom lite katt när jag stryker längs väggarna och muttrar besvärjelser. I mina gladare stunder känner jag mig munter som Pär Lagerkvists dvärg:
Livet! Vad ska det finnas för? Vad ska det tjäna till, vad är det för mening med det? Vad ska det fortsätta för med sin tröstlöshet och sin fullkomliga tomhet?
Jag vänder dess fackla nedåt och släcker den mot den mörka jorden och det blir natt. Lagerkvist, Dvärgen 1944, s. 216
I ett försök att lindra min ångest så sitter jag nu och planerar en liten resa. För att om möjligt komma bort från mig själv. Jag tänkte åka ända till Eskilstuna nu på lördag.
Där slår Eskil upp dörrarna till sitt årliga Swap.
Hoppas på att där åter finna meningen med livet. Glädjas åt alla märkvärdiga fynd som bjuds ut till försäljning. Grejer som kan passa både engelska och amerikanska motorcyklar; moppetankar; fina strålkastare; snygga styren. Kanske att man till och med kan hitta ett sånt där bakljus som ser ut som en katt. Det skulle vara roligt.
Förhoppningen är också att träffa på nån munter kamrat som man kan dricka kaffe med. Kanske även äta en mazarin.
