I jakten på solen så såg jag ingen annan råd än att sätta mig på ett flygplan. Hamnade vid atlantkusten där klimatet är behagligt året om. Varje gång man är på ställen där det är varmt och soligt undrar man vad det var som gjorde att våra förfäder drog sig till ett land där man fryser för det mesta. Då under folkvandringstiden. Hur gick snacket egentligen?
”Nä hörni, nu är jag trött på att glida runt på stranden och surfa i solen. Nu knallar vi norrut där marken är frusen så vi slipper odla vindruvor och där man kan åka skridskor”
Kanske var det så. Eller så var våra förfäder folket som inte fick vara kvar. Som ingen ville ha till granne. De blev bortdrivna med stenar och käppar. Till slut hamnade de i den kalla norden. Hur som helst var det ett dåligt klimatbyte.
Det är kul att studera andra kulturer när man är på resa. I södra Europa verkar motorcyklisterna föredra små lätta tvåtaktare i varianter man inte ser så ofta hos oss. I trakterna runt Lissabon är det populärt med äventyrshojar som har tjocka däck både fram och bak. Lämpligt på löst underlag skulle jag tro. Antagligen använder man dessa små frihetsmaskiner för att gasa på stranden i glada vänners lag medan solen går ner i havet. Hmmm, det verkar otroligt trevligt, så jag hoppas att det är så.
Vi hittade även en trevlig frisör och raksalong av gammalt snitt som hade den goda sedvänjan att bjuda kunderna på en kall pilsner medan man väntade på sin tur. Genuin rakning med traditionell rakkniv och klassiska frisyrer fanns på menyn. Mycket trevligt.
Härligt med en reserapport!
Angående våra förfäder: Det var ju varmt då när folket började röra på sig norrut! Alltså sådär hällristnings-längesen. Eller i alla fall varmare än nu. Det är nu framåt modern tid (säg senaste 2000 åren) som det har börjat bli så gruvligt kallt (ibland var det värre än nu också, tänk på lillistiden vi hade på 1600-talet då stackars Descartes frös ihjäl, eller lunginflammation eller vad det nu var…). Det har jag läst nånstans, och tror därför stenhårt på det!