Nu efter semestern så gapar det ofta lite tomt i plånboken hos de flesta. Man kan då börja fundera på en strategi för hur man bättre ska hålla i pengarna så att de inte rinner så fort mellan fingrarna. Många bilägare gör då ett fatalt misstag. Man bestämmer sig för att börja storhandla på lördagarna. Storpack är ju lika med ett lägre kilopris tänker man. Lägre kilopris måste ju vara en bra strategi för att få pengarna att räcka längre. Kanske det. Men låt oss nu göra ett litet tankeexperiment. Det är lördag och man åker iväg till stormarknaden och handlar med hela familjen. Man är sugen på något smarrigt till kvällen, och varför inte ta en tvåkilos brie. Det är ju smarrigt, och kilopriset blir ju nästan ingenting om man jämför med en sån där liten löjlig munsbit som ligger bredvid. Vi traskar vidare och fyller på vagnen med fem kilo nektariner, plus ett flak folköl och tre påsar chips. Borta vid bra att ha grejerna är det otroligt bra pris på såna där vakuumpåsar som man kan stoppa in kläder i, vi tar hundra såna också. Det är ju bra att ha, och så fantastiskt billigt. Sen ska man försöka komma på vad man vill äta alla dagar i veckan. ”Vill vi ha fryst torsk på torsdag tror du älskling?”. Nu börjar hela familjen bli lite trötta och hungriga. De små är kinkiga, föräldrarna missnöjda. Man tittar lite förundrat på kvittot i kassan med den höga slutsumman. Ja men det är ju billigt egentligen, vi storhandlar ju. För att fira att man äntligen kommit ut från stormarknaden utan att någon haft ihjäl en annan familjemedlem blir det hämtpizza och rödvin till middag. En vecka senare så slänger man den torra osten längst in i kylen och de nektariner som är kvar och möglar i en skål. Det verkliga kilopriset på det man faktiskt har ätit vill ingen räkna ut. För nu ska det storhandlas. Kom nu allihop, hoppa in i bilen!
En motorcyklist däremot (Särskilt en sån som har en liten genuin och traditionellt ombyggd bobber av klassiskt snitt, utan packväskor). Är betydligt mer fokuserad och håller sin hushållsbudget i strama tyglar. Eftersom det inte finns något packutrymme så handlar man bara det som går ner i ryggsäcken. Det går snabbt att handla, man slipper spendera onödig tid i en tråkig affär. Nöjd och glad kan man puttra hemåt. En Win-Win är dessutom att man har en god anledning att ta en hojtur varje dag. För att ta sig till affären och handla färsk mat och äta det man just den dagen är sugen på.
