Söndagen har till stora delar ägnats åt att hugga ved. Det är från träd vi fällde i somras. Den veden ska eldas i kakelugnen nästkommande vinter när den är torr och fin. Det är äkta rikedom att ha en välfylld vedbod. När jag står där och klyver så börjar jag fundera på det där med rikedomar och ekonomi i en större skala. Som den bedrivs på stora företag nuförtiden.
I veckan så har man hört om en företagare som heter Lars Magnus Ericson som har problem. Nu igen. Jag kommer ihåg att jag i våras läste om att företaget i fråga hade avslöjats med brallorna nere när de höll på att fippla med sin bokföring. De hade då bokfört totalsumman, direkt, första året för långa kontrakt. Fastän de mesta av pengarna inte skulle fakturerats förrän flera år in i framtiden. Kreativ bokföring måste man väl kunna kalla det. Man hade hoppats att företaget var lika kreativt när de skulle hitta på nya produkter. Men man kan inte få allt man hoppas på. Så nu när de ska ställa allt till rätta igen så visar det sig att de faktiskt inte har de pengar som de inte hade, och måste avskeda människor. Trist för alla inblandade.
Ett annat kreativt företag är Apple. De lånar pengar för att köpa egna Apple-aktier, bara för att trycka upp priset på aktien. Det finns en enkel logik i detta. Styrelsen och ledningen är stora aktieägare så det gynnar deras privatekonomi på en gång. Men vadå, varför lånar de pengar? De har ju mer kontanter på banken än många länder tänker du nu. Jo det är sant. Men om de nu skulle plocka hem pengarna från de olika konton där de finns över hela världen, då måste de betala bolagsskatt. Så därför tycker de att det är bättre att låna pengar. Nu när räntorna är så låga. Man kan ju tycka att om de ska låna pengar borde de istället investera i forskning och utveckling av nästa generations Apple-produkter. Som skulle kunna ge vinster i framtiden. Men det ser ut som att kortsiktig uppgång av aktiekursen är mer intressant. De får naturligtvis göra som de vill. Men jag tror att det kan bli svårt för dem i framtiden om de inte satsar på att ta fram nya grejer.
Skulle man översätta detta beteende till min vedbod. Vad skulle hända då? Jag kunde låna ved från grannen och fylla min egen vedbod med den. Istället för att såga upp och klyva mina egna stockar som ligger utanför på gården. Men när grannen fryser så vill han kanske ha tillbaka veden? Då står jag där med en kall kakelugn och en hög med ohuggen ved utanför min vedbod. Eller så gör jag som Ericson, jag ljuger, och säger till min fru att nu har jag kluvit ved för två år framåt. Sen måste jag hela tiden hindra henne från att gå ut i den tomma vedboden. Plus att jag måste hugga ved i smyg när hon inte är hemma för att bluffen inte ska avslöjas. Verkar stressigt. Det är tur att man inte har läst företagsekonomiska teorier. Så att man istället för att krångla till det, gör som man alltid har gjort. Man har en bod som rymmer ved för ett par säsonger och man fyller sin vedbod i samma takt som man eldar. Då har man alltid torr ved, får det varmt i stugan och kan sova gott om natten även när det blir frost.
Sedan är det alltid trevligt att ha en Triumphchopper i sågbocksstuk i närheten. När man känner att man är klar med vedklyvning för dagen så kan man belöna sig själv med en hojtur.
