Jonas har siktet inställt på att bli klar med hojen till Mutter Motor Meet 2018, den femte maj i Stockholm. Det är klart han blir det. Bara lite småfix kvar.
Månad: mars 2018
Vårvintern är nog den bästa vintern. Den råkalla och blåsiga, oftast slaskiga, vinter-vintern med sina korta kolsvarta dagar. Den kan man vara utan. Vårvintern ger däremot hopp om en annan tid. Ljusare tider i sikte. Skarpt solsken. Härliga vårljus. Borde plockat med mig solglasögonen. När vi går på vattnet över Ålands hav en söndagseftermiddag.
Jaloviina. Funkar utmärkt både till kött och kebabtallrik. Ett trevligt vin att ha som sällskap i helgen. Se det instruktiva videoklippet genom att klicka på det.
Femte maj i Stockholm. Kör hårt MutterFucker!
En man som hette Henry blev för en tid sedan trött på det moderna livet.
Människorna är slavar till sina ägodelar och hus. De ägnar hela livet åt att amortera av på sina lån. Hetsar genom världen i svindlande hastigheter. De använder den senaste tekniken enbart till meningslöst skvaller.
Det måste finnas ett annat sätt, tänkte Henry.
Så han gav sig av för att leta efter ett alternativ. Vid en trevlig liten skogstjärn slog han sig ner, byggde ett timmerhus, och levde på vad naturen hade att bjuda. Han odlade kålrötter och fångade en och annan hare. Där levde han i två års tid, och upptäckte att det räckte med att arbeta endast 6 veckor om året för att få värme, mat och tak över huvudet. resten av tiden kunde han ägna sig åt att skriva, meditera och reflektera över livet.
Är inte detta att vara ekonomiskt oberoende?
Jag skulle tro att del flesta i vårt land skulle kunna leva utan att arbeta om de radikalt drog ner på sina kostnader, sålde alla sina ägodelar, bosatte sig i en stuga på landet och inte köpte så mycket saker. Problemet är nog att när folk säger att det vill vara ekonomiskt oberoende så ser de framför sig att de ska äta kaviar och dricka bubbel vid en simbassäng resten av livet, medan personalen tar hand om alla jobbiga och kladdiga saker.
Hur som helst. Under tiden vår vän Henry David Thoreau bodde där i skogen så skrev han en bok som fick namnet Walden, efter den lilla skogstjärnen där han byggt sin stuga. Boken har några år på nacken, den publicerades 1845. Trots det känns samhällskritiken fortfarande aktuell, och hans tankar extremt radikala.
Hur mycket saker behöver vi? Egentligen. Det är värt att fundera på.
En stuga. Ved. Dricksvatten. Metspö. En plätt att odla på. En Triumph att åka med när man vill träffa folk. Är Trajan dessutom konverterad till etanoldrift, så kan man tanka med brännvin man gjort på sin egen potatis. Det är vad jag kallar självhushållning. Frågan är väl om man har modet att ta steget fullt ut, skjuta ut sig ur ekorrhjulet helt och hållet och möta sin inneboende enstöring.
Boken finns att köpa i nyöversättning av Peter Handberg.