Det var länge sedan sist. Men nu. Med en smått overklig känsla. Kan man åter plocka fram tältet och sovsäcken. Kontrollera att man har med sig lite verktyg till gammelhojen. Slänga ner allt i sjösäcken och surra fast på sissyn.
Så vackert. Där vill man ju vara hela tiden. Ett riktigt drömgarage. Med dessa bilder framför ögonen kommer man omedelbart att tänka på sista raden i Stagnelius poem ” Vän i förödelsens stund”, som lyder – Kaos är granne med Gud.