Hon kallade sig för Felicia, men hette egentligen något annat. Hon körde i 30 kilometer i timmen med sin epa, en gammal Volvo som hon hade fixat till med sina egna händer. Hon älskade att köra runt i den, att känna vinden i håret och friheten i bröstet. Hon brydde sig inte om vad folk tyckte om henne, om hennes kläder, hennes musik, hennes tatueringar. Hon var en rebell, en äventyrare, en drömmare. Hon körde i 30 kilometer i timmen på landsvägen. När du hann upp henne. Tutade och svor, blinkade med helljusen och gjorde en galen omkörning. Du skrämmer barnet som sitter i sin epa. På väg till stallet, eller kompisarna eller extrajobbet på Biltema.
Tänk på att barnet som sitter i den där epan är vår framtid. Kanske en nobelpristagare eller kirurgen som ska ta hand om dig när du kört av vägen i framtiden. Hon har ett namn, men hon kallade sig för Felicia. Hon försvann i fjärran när du tittade i backspegeln.
Var rädd om framtiden – den sitter i en epa framför dig – vinka uppmuntrande när du kör om, försiktigt och hänsynsfullt, nästa gång.