— Vad är ett lag? Jag menar till exempel ett fotbollslag. Som Bajen.
—Spelarna?
— Ja det är ju dom som spelar fotboll. Som är laget på planen. Men är det verkligen spelarna som är laget? På riktigt. Spelarna spelar ju för att dom får betalt. Får dom mer betalt i ett annat lag, då byter dom gärna lag. Kan man då säga att spelarna är laget, mer än en säsong i taget?
— Kanske inte.
— Vissa spelare kanske. Såna som kommer tillbaka efter att de spelat i andra lag. Som visar var de har hjärtat. Som ger allt dom har, i slutet på karriären. Hos laget dom älskar, och därför blir legender. Som Kennedy.
— Men annars är det folket som är laget. Dom som setat på Gunnarsons specialkonditori och ätit semlor med morsan o farsan som små. Som slitit ut många par snabba sneakers på våra gator på Söder, i orten, Årsta och Gullmarsplan. Dom kan vara födda här eller inflyttade, spelar ingen roll. Dom som hittat sitt lag, och tillsammans bildar kollektivet på läktarna, det är dom som är laget. Det är vi som är laget. Grabbarna och brudarna, dom gamla och dom unga. Dom som står i klacken. Som hoppar så att betongen kommer i svängning. Kompisgänget som träffas varje match och är nervösa. Dricker några bärs. Knallar upp till arenan. Pissar på samma ställe som man alltid pissat på. För att det betyder otur att pissa någon annanstans, när man knallar upp med grabbarna till arenan. Det är familjerna som sitter tillsammans på familjeläktarn och efter matchen går hem och äter middag tillsammans. Knattarna i knattelaget och drömmer om att få spela i A-laget. Ultras som lägger hundratals timmar, kvällar och helger efter kneget, på att skapa fantastiska Tifon på läktaren. Alla som bidrar till att det blir stämning på nya Söderstadion. Oavsett var vi ligger i tabellen. Generationerna som går tillsammans, farfar, grabben som nu blivit farsa och lilltjejen som går hand i hand Ringvägen fram. Som tillsammans i kör ropar:
—De e vi som e HAMMARBY!
