I äldre tider var en elegant spatserkäpp, med till exempel silverkrycka att hålla i, ett vanligt attribut för välbeställda modemedvetna herrar. I 1800-talets Stockholm kallades de ofta för Grill-Janne. Uttrycket kommer av att dessa dekadenta, och stilmedvetna, unga män ofta vistades på Jones Grill, som först låg vid Jakobs torg men sedan flyttade till Norrmalmstorg.
Nu har jag stukat foten. Det är en gammal olycka med motorcykel som krånglar av och till och nu verkar jag ha sträckt något i de trasiga mjukdelarna på ett allvarligt sätt. Ont som fan. Stapplar omkring och känner mig uråldrig.
Men när botten är nådd kan man även där hitta ljusglimtar. För att få ett tillfälligt stöd i livet, har jag nu fått ett nyvaknat intresse för promenadkäppar. Man vill ju inte gå runt med landstingsgråa kryckor med plasthandtag. Lite stil i misären måste det ändå vara.
En ny värld har öppnat sig. Finns så mycket roligt utformade käppar därute. Käpp kommer att bli vårens accessoar för den moderna mannen. Gärna tillsammans med knävelborrar. Grill-Janne är tillbaka.
Ni vet var ni läste det först.
Använder utan anledning käpp sedan flera år tillbaka.
Min Bubba stick ger mig som trasprolerär både skydd o whitetrash stil.
När jag är extra fin blir det engelsk promenad käpp med dödskalle handtag.