Video från körning förra torsdagen efter fika på Rost. Hojarna är mestadels caféstukade knuttejärn från sextitalet. Och så Fixarerik på sin egenhändigt hopsmidda bobber ”Rapid”. Läs mer om den hojen här. Vi körde runt i stan efter regnskurarna och njöt av sensommarkvällen. Oturligt nog tog batterierna i min videokamera slut vid Fridhemsplan, därav det något abrupta slutet. Som vanligt stannade pessimisterna hemma för att inte riskera att blöta ner sig.
Musiken i videon är passande nog en sång som heter ”Stockholm” av och med Manchesterbandet ”New fast automatic daffodills”.
Bra film! Saknar bara lite maffigt motorljud från twinnarna….
Jag var inte pessimist,bara upptagen på annat håll !
Snyggt klippt !
Man saknar lite motorljud…
Hasse, Erik. Jag blev också förvånad att motorljudet inte kom med. Det var tanken att man skulle höra lite sånt när det kickas och gasas. När jag lagt upp andra filmer så har man hört både musik och originalljudet från filmen. Men nu blev det fel nånstans. Jag har väl med mina stora klumpiga och oljiga fingrar lyckats sabba det när jag la upp den på youtube. Men nu har jag fått hjälp av en kompis som är fiffig på datorer och har lite mer finlemmade tangentbordfingrar som inte halkar runt så mycket. Nu kan man njuta av lite motorljud, även om micken på min kamera är inte ger den bästa ljudåtergivningen. Det bästa ljudet får man på sin egen twinn när man tar den på en runda.
Janis, du brukar ju hänga med även om det ser ut att bli lite regn. Inget personligt riktat mot dig. Kommentaren om pessimister var enbart en allmän reflektion. Det verkar som att många motorcyklister ser pessimistiskt på väderutsikterna och stannar hemma om det ser lite mulet ut. De kanske tänker ”det är ingen idé” eller ”det kommer aldrig att gå att köra med en såpass gammal motorcykel när det regnar”. Medan andra har en mer positiv och kanske fatalistisk syn på livet, och således tänker att ”det spricker nog upp” eller ”det ordnar sig nog”. Jag tror att båda typerna av motorcyklister är lika viktiga för mänskligheten och behöver varandra för balansens skull. Yin och Yang liksom.
Just!
Skärmlöst/regn/öppen kruka, sånt man får hår på bröstet av…
Martin (Rost)
Martin, det är inte säkert. Man kanske bara blir förkyld. Min mormor lärde mig att man ska hålla kroppen varm och torr men alltid hålla huvudet kallt. Hon körde således alltid sina sidventilare barhuvad, på sina affärsresor i de finska lappmarkerna, med en varmfodrad vinterrock och alltid beväpnad med en Luger som hon behöll efter kriget. Men vad jag vet hade hon inget hår på bröstet, snarare var hon till sin död alltid beundrad för sin skönhet. Det som stärkte mig i min barndom var de långkalsonger i ylle som var årets julklapp varje år från min kära mormor, eller Johtaja (Direktörn) som vi kallade henne.