De här gossarna som poserar på motorcykel var bröder. Han som har skinnmössan på sig är min farfar Emil. Brorsan John var den tuffare av dem och körde barhuvad. Det var också han som i sin äventyrliga anda sedan emigrerade till Kanada. Men just den här sommaren på 30 talet var bröderna Jakobsson ute och semestrade med sina vänner. Hela sällskapet delade på en bil och en motorcykel och bodde i tält. Verkar som att de även hann med en tur på sjön i glada vänners lag. Alltihop ser verkligen supertrevligt ut. Den sötaste av tjejerna blev sedan min farmor, men det är en annan historia.
Vad man undrar är såklart vad det är för motorcykel de åker på. Jag har ingen aning. Det finns inget emblem på tanken som jag kan tyda, eller något annat som hjälper mig att identifiera den. Bilderna är tagna i mitten på 30-talet, tror jag, så hojen kan vara betydligt äldre.
Skriv gärna en kommentar om du tror att du vet vad det kan vara för nåt. Alla gissningar är välkomna. Tack på förhand.
Mycket trevliga bilder, och vilken snygg tjej med kort frisyr och nästan för kort kjol – så 1930-talish det bara går! Mc’n är en solklar H-D 350cc 1926 eller -27. Året efter kom frambromsen och -26 är första årgången. Fanns även som toppventilare, men avgasrörets vinkel ut från motorn avslöjar den som en sida. Ganska vanlig mc här i Sverige. H-D tog fram den för exportbruk, i Europa regerade ju engelska och tyska märken med just encylindriga modeller. De lär även kommit många exemplar till Nya Zealand och Australien, men i Sverige var det fortfarande H-D v-twin som var mest populärt. Ge mig några vckor och jag kan få fram reg-papperna på den, A-numret är ju lyckligtvis väl synligt.
Otroligt vad du kan! Vem behöver wikipedia när man har Mats att fråga? Stort tack för hjälpen.
Superfina bilder! Antar att hojen finns kvar i familjens ägo? ;D
Tyvärr Mankan, hojen är såld. Farfar skulle ha lyssnat på dig, du som alltid säger att man aldrig, någonsin ska sälja en gammal motorcykel, eftersom man alltid ångrar sig efteråt. Och det är ju helt sant.
Så härliga bilder!
Och så trevligt det måste varit när frihetsmaskinerna inte rusade fram fortare än att man kunde köra i skinnhuva och rock.
Att campa och umgås med sin familj har tyvärr blivit så underskattat.
Vackert!