Unrootables MC bjöd på 30 årsfest. Mycket trivsel; Glatt röj med bandet Glädjens hus; bärs; chilligryta; härliga människor; balla choppers; kast med vevskiva; gänga mutter på stång och tipspromenad.
Se där vilka muntra nöjen en helg i Katrineholm kan erbjuda oss enkla människor.
Fortfarande ekar refrängen i mitt huvud – Hojfest – Hojfest
Årets version av choppertrajan (uppe) och hur den såg ut för ett år sedan (nere). Har bytt styre och bensintank.
Vissa dagar är det enkelt. Det är dagar när man bara ska följa med utan att göra motstånd. Man guppar runt som en tom petflaska på öppet hav och njuter av färden. Allt blir bra.
Som första helgen i juni. Enligt tradition är det Custom Bike Show i Norrtälje på lördagen. Skojiga hojar, trevligt folk, solsken och framförallt en jäkligt skön – after bike – stämning på campingen. Festligheterna pågick till sent. Tyvärr glömde jag fotografera några hojar. Hade fullt upp med att festa. Du som är nyfiken hittar säkert andra som knäppt kort och lagt ut till allmän beskådan.
Sen var det derbysöndag. En bortamatch som Hammarby spelade, hemma på Söderstadion, mot djurgården. Vilket tryck på läktaren. Vilket spel! Bajen gjorde helt plötsligt allt rätt och plockade hem tre sköna poäng. Ett underbart slutsignalstifo avslutade det hela på arenan.
På Södermalm fortsatte festen – Bajen! Bira! Karneval!
Det är torsdag. Första träffen för året i Nifsta. Man är laddad. Man är på. Stänger ner datorn på jobbet så fort det går. Kickar igång hojen. Som vanligt hoppar den villigt igång på sista kicken. Solen skiner. Inte jättevarmt. Men med hopp om att våren äntligen är på gång. Gasar iväg. Känner att det kärvar lite. Gasar på lite mer. Njuter av färden med hårsvallet fladdrande i vinden. Eller nä. Har inget hårsvall. Har hjälm. Men ni fattar känslan. Efter ungefär två mil går gasvajern av. Eller det är vad jag tror. Men idag är det inte något dussinhaveri utan jag har drabbats av ett – Fett – Äkta – Haveri. Själva gasrullen har gått av. Utmattad metall? Men man kan inte klaga. Den där gasrullen har det gasats med sedan 60-talet. Den har förtjänat att ge upp. Kanske har den haft för många ägare med hemlängtan, som hållit stumt i ösregnet, för att komma hem på en gammal traja.
Själv fick jag gasa mig hemåt med vajern i handen, användande mig av den så kallade pimpelmetoden. Det gick det med.
Imorgon är det torsdag igen. Får se om jag kommer till Nifsta då. Med en ny (fast gammal) gasrulle jag hade i en låda.
Nu börjar årets version av den här gamla choppern ta form. Hojen är ursprungligen från 1964. Ganska fantastiskt. Efter 14 ägare och 60 år har den fortfarande inte passerat sitt bäst före datum.
Man undrar varför folk köper nytt hela tiden. Man kan ju vårda och bygga om något gammalt. Som blir som nytt. Varje år om man vill.
(För den som oroar sig för tändspolarnas placering kan jag meddela att ett nytt fäste är tillverkat och monterat efter att dessa bilder är tagna).
© 2024 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
