Kategori: Äventyrshoj (Sida 9 av 11)

Inte så enkelt

NotSoEasy

Det där med elektricitet på en gammal traja är ett kapitel för sig. Visserligen så är det hyfsat ljust ute större delen av dygnet såhär års. Men det kan ändå vara bra med en lampa som lyser bakåt. Det gjorde den inte. Att vara Triumph-ägare är inte alltid så enkelt. Om det inte lyser, då är det är bara att tända flitens lampa, eller flitens lysrör som i detta fall. Min söta fru har ägnat sig åt smygfotografering. Såhär gulligt har vi det tillsammans en ljummen försommarkväll i Roslagen.

Upplysningsvis kan jag även meddela att felet är hittat och åtgärdat, Det var en jordkabel som hade tappat kontakten med verkligheten men som nu fått sig en åthutning och åter hittat sin rätta plats i livet.

flitens-lampa

Paretos potenslag för gamla motorcyklar

triumph-vintage-rain

Idag är det blött om man åker motorcykel. Är det verkligen så att det regnar större delen av de dagar man har lust att åka hoj? Ibland när jag känner mig särskilt kränkt och bitter kan det upplevas som att det regnar fyra femtedelar av tiden som man sitter i sadeln. Stämmer det? Låt oss gå till vetenskapen. Den italienske ekonomen Vilfredo Pareto funderade på det som sedan kom att kallas Paretos potenslag, eller 20/80 regeln. Han konstaterade att 20% av jordägarna besatt 80% av marken. Sedan upptäckte han att detta förhållande stämmer in på väldigt mycket inom ekonomi och affärer. 20% av kunderna ger 80% av intäkterna och så vidare. Märkligt nog verkar detta gälla även för gamla motorcyklar. Några exempel:

20% av verktygen man behöver är borta 80% av tiden

20% av elkablarna ger upphov till 80% av kortslutningarna

20% av gliporna i regnstället släpper in 80% av regnvattnet som rinner nerför ryggen

Motoroljan är 20W-50

20% av kustomiseringarna man gör ger 80% mer obekväm körställning

80% av oljan rinner ut under 20% av säsongen

Vid 80% av gångerna man stannar och sätter ner fötterna, bränner man sig på 20% av ytan på de upplagda avgasrören som man monterat för säsongen

20% av bultskallarna är av nån konstig jävla dimension som inte ens 100% av nycklarna passar på

80% av tiden är man lycklig ägare av en gammal motorcykel som ändå uppfyller 20% av alla de drömmar man har om att på ett fritt, äventyrligt och rebelliskt vis köra runt på slingriga landsvägar genom den svenska sommaren

 

 

Grusbus med en gammal Triumph

grus-bus-triumph

Min gamle vän Sudden hade kallat till ett förutsättningslöst avstämningsmöte på fredagskvällen. Han bjöd på Belgisk öl. Belgisk öl är väldigt fruktig. Den är även enormt alkoholstark upptäckte vi. Det har nog med spontanjäsning att göra. Som vanligt när vi ses hade vi osedvanligt trevligt.

Trots att detta resulterade i ett något sent uppvaknande idag fanns det arbete som behövde utföras. Lördagen skulle ägnas åt periodiskt underhåll och inspektion av en gammal Triumph. Ett lagom meditativt och stilla arbete passande för dagens sinnesstämning. För att kunna tappa ur den gamla oljan som passerat sitt bäst före datum sedan länge krävs att den är varm. Därav nödgas den omsorgsfulle mekanikern rulla ut objektet ur garaget. Kicka igång maskineriet och köra ett antal mil till dess att man kan vara säker på att all olja är ordentligt uppvärmd. En halvtimmes körning kan duga. Det går dock inte att överdosera, så kör gärna ett varv till för att vara säker på att ett önskat resultat uppnås.

Eftersom jag har grusdäck på så letade jag naturligtvis upp lämpliga grusvägar. Det är inte nödvändigt men kan såklart förhöja körglädjen och inspirera till en del försök av både grussprättande och hjulspinn. När jag nu ser den här bilden som jag tog vid en kortare paus för naturbehov blir jag lite poetisk till mods. Jag kommer att tänka på dikten The Road Not Taken av den amerikanske poeten Robert Frost.

Jag tycker den kan vara ett bra avstamp för kommande åksäsong. Håll till godo:

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

 

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

 

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

 

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

En fiskehoj

fiskeväska

I Kalifornien byggde man på sextiitalet som bekant om sina trajor till så kallade desert sleds för att sladda omkring med ute i öknen. Ett trevligt helgnöje för hela familjen. Grova däck, hasplåt och upplagda pipor sålde som smör i solsken och är både snyggt och praktiskt. Funkar även perfekt på svenska grusvägar tänkte jag och började skaffa delar. Nu har jag lagt ut tusentals kronor på gummi och avgassystem. Dyra fina grejer. Men jag har en plan på hur jag ska få tillbaka min investering. Denna äventyrshoj ska bli en pengamaskin. Den ska nämligen bli en Fiskehoj. Det perfekta fordonet att ta sig till fiskeuddar som den vanlige söndagsfiskaren aldrig kommer fram till.

Hur ska det nu hjälpa mig att tjäna pengar? säger du med ett spefullt leende spelande i mungipan.

Såhär ligger det till; det har kommit till min kännedom att den lokala handlaren av fiskeredskap i närheten av roslagstorpet  i år har utlyst en tävling. Den som fångar den längsta gäddan vinner tusentals kronor. Så det är hur lugnt som helst, jag kommer att kunna finansiera mina extravaganta inköp och dessutom ha råd att bjuda min söta fru på lokal inne i stan.

Som tur var hade jag en gammal tom patronlåda liggandes i ett hörn. Den blir ju perfekt att frakta fiskegrejerna i. Krokar, nät och dynamit.

Söt lampa

lampa

Jag fick ett paket som skulle hämtas ut på posten idag, eller hemköp som det heter numera. Lite hojgrejer från en av mina skånska leverantörer. Väl hemkommen visar jag stolt upp mina inköp för min fru ”söt lampa” var hennes spontana kommentar till detta bakljus. En spontan och dessutom positiv reaktion. Det är stort. Hon brukar annars titta med en ganska tom blick på hojprylar, och snabbt byta samtalsämne. Nu sitter det en söt liten lampa monterad på trajan.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑