Kategori: Ekonomisk teori (Sida 1 av 2)

Här står jag framför en ganska städad och nästan tom arbetsbänk. Nu ska det byggas motorcykel, lackas bensintank och andra intressanta saker.
—Vad är meningen med det? säger Herr Richard Rättrådig. Det kommer ju inte att öka vår BNP eller leda till någon tillväxt.
— Helt riktigt, det är helt meningslöst ur ett närsynt och kortsiktigt perspektiv. Men då har du inte lyssnat så noga på vad historikern och kulturteoretikern Johan Huizings har sagt;

“Civilisationen och ett samhälles kultur träder fram ur leken. Det sociala livet förstärks i sitt värde just genom dess starka element av lek.”

Så ta fram barnet i dig och bli den du verkligen är och vill vara, på ditt sätt. Vi är ju alla Homo Ludens — den lekande människan. Bejaka det.

I dagens samhälle så är idealet att man ska vara smal, rik och lycklig. Men ändå så spenderar de flesta människor mer pengar än vad de får in, och blir fattiga. Äter mer mat än vad de behöver, och blir feta. Samt rent allmänt gör saker som de blir olyckliga av. Som exempelvis att surfa omkring på så kallade destruktiva sociala medier med sin telefon.

Det finns dock ett enkelt sätt att råda bot på detta. Köp en gammal motorcykel. Gärna ombyggd för att passa din individuella smak och uttrycka den fria livsstil som du så gärna vill representera.

Meh tjenna!? Tänker du antagligen nu. Hallå! Hur skulle det kunna hjälpa mig??!!

Låt mig då förklara dessa tre enkla fakta om gamla motorcyklar:

1. Hur sur du än är när du kickar igång den, så blir du lycklig när du kör hojen på kurviga landsvägar. Passa på att göra det dagligen mellan arbete och bostad. All stress och ångest försvinner. En känsla av tillfredsställelse och god mental hälsa ingår alltid i bruket av en gammal ombyggd motorcykel.
2. Du kan inte ta med dig mer än vad som ryms i din packväska, sjösäck eller rygga, så därför handlar du precis lagom mycket mat med dig hem. Du behåller din ungdomliga och smärta kropp. Blir smal som en gammal svensk chopper.
3. Du kan inte ta med dig mer än vad som ryms i din packväska, sjösäck eller rygga, så därför gör du av med mindre pengar än vad du skulle ha gjort annars. Bobbern blir en sparbössa.

Enkelt, smart och praktisk. Testa själv så får du se.

En man som hette Henry blev för en tid sedan trött på det moderna livet.

Människorna är slavar till sina ägodelar och hus. De ägnar hela livet åt att amortera av på sina lån. Hetsar genom världen i svindlande hastigheter. De använder den senaste tekniken enbart till meningslöst skvaller.

Det måste finnas ett annat sätt, tänkte Henry.

Så han gav sig av för att leta efter ett alternativ. Vid en trevlig liten skogstjärn slog han sig ner, byggde ett timmerhus, och levde på vad naturen hade att bjuda. Han odlade kålrötter och fångade en och annan hare. Där levde han i två års tid, och upptäckte att det räckte med att arbeta endast 6 veckor om året för att få värme, mat och tak över huvudet. resten av tiden kunde han ägna sig åt att skriva, meditera och reflektera över livet.

Är inte detta att vara ekonomiskt oberoende?

Jag skulle tro att del flesta i vårt land skulle kunna leva utan att arbeta om de radikalt drog ner på sina kostnader, sålde alla sina ägodelar, bosatte sig i en stuga på landet och inte köpte så mycket saker. Problemet är nog att när folk säger att det vill vara ekonomiskt oberoende så ser de framför sig att de ska äta kaviar och dricka bubbel vid en simbassäng resten av livet, medan personalen tar hand om alla jobbiga och kladdiga saker.

Hur som helst. Under tiden vår vän Henry David Thoreau bodde där i skogen så skrev han en bok som fick namnet Walden, efter den lilla skogstjärnen där han byggt sin stuga. Boken har några år på nacken, den publicerades 1845. Trots det känns samhällskritiken fortfarande aktuell, och hans tankar extremt radikala.

Hur mycket saker behöver vi? Egentligen. Det är värt att fundera på.

En stuga. Ved. Dricksvatten. Metspö. En plätt att odla på. En Triumph att åka med när man vill träffa folk. Är Trajan dessutom konverterad till etanoldrift, så kan man tanka med brännvin man gjort på sin egen potatis. Det är vad jag kallar självhushållning. Frågan är väl om man har modet att ta steget fullt ut, skjuta ut sig ur ekorrhjulet helt och hållet och möta sin inneboende enstöring.

Boken finns att köpa i nyöversättning av Peter Handberg.