Ibland är man helt tom i skallen. Jag har flera gånger denna vecka efter förvärvsarbetets slut slagit mig ned vid tangenterna för att skriva något om garagekultur. Total tomhet. Inga idéer alls. Kanske är ämnet uttömt för min del? Vad ska man göra nu? Dags att lägga ner?
För att vända på den så kallade kuttingen (kuttingen har med båtar att göra, oklart vad bara, och vad som händer om man vänder på den, men det är ganska säkert positivt har jag förstått) så har jag nu dragit mig tillbaka till en sportstuga i Roslagen (detta sköna landskap med sina slingrande motorcykelvägar och gladlynta befolkning). Jag har dukat upp med lite välkylt årgångsvin från OP Andersson, bryggt i min ömma faders hemland. Några nödraketer som enligt etiketten innehåller guld från lappland, bryggt i min kärva moders hemtrakter i de finska lappmarkerna. Sill. En munter stockvedsbrasa av prima björk värmer stugan. Gott sällskap av en vacker kvinna. Nu väntar vi bara på att potatisen ska bli klar. Sedan kommer nog inspirationen så småningom. Annars har jag hört att det finns ”spritgillen” som man kan delta i. Det låter kulturellt och spännande tycker jag. Kanske skulle ett sådant vara lösningen på min skrivkramp?
Det är väl tur att man varit flitig under sommaren i sportstugan. Eller, ja det beror ju på vem man frågar. Frågar man frun så är jag en latmask. Min åsikt är att det är Zen att ligga i hängmattan ibland. Och man vill ju söka upplysning rätt ofta. Men vilken trevlig stämning det har blivit i vedboden. En sån syn kan väl göra en tårögd. Prima huggen ved i mängder. Nån kanske säger att den inte är helt full. Tillräcklig full tycker jag. Mycket av veden är björk, som är det ädlaste av alla vedträn. Nu kan man få ordentligt varmt i bastun när man behöver tvaga sig efter dagens arbete i skog och mark.
