Kategori: Tankesmedja (Sida 6 av 32)

Mälaren rakt. Gammalt och nytt

Enligt traditionen, ordnade Strul kalas i anslutning till Mälaren Runt. På grund av andra åtaganden, som tog min tid i anspråk, valde jag den korta vägen och åkte direkt till festen. Det som brukar kallas för Mälaren Rakt. Det var som en dröm. Eller ett eko av ett avlägset minne. Hojar, levande musik och trevligt folk. Som vi har längtat. Det hela liknade mest ett kosläpp med glada människor som studsade runt och hade yrsel.

När jag kom hem och tittade på bilderna i luren, upptäckte jag dock att alla var suddiga. Jag visar här två exempel på det. ( Det är inte smuts på linsen utan verkar vara ett invärtes problem i telefonen). Kan bero på att jag i yran som rådde, både tappade bort luren och sedan hittade den igen.

Men. Det får mig ändå att fundera på det här med gammalt och nytt. Hojen här på bilden nedan är en chopper byggd på en 60-tals Triumph. Ett hojmärke som av många betraktas som opålitligt. Jag har själv goda erfarenheter av gamla hojar. Mest Triumph. Som fungerat klockrent år ut och år in, om man gör regelbunden service och översyn. Hojar man gärna kör på en längre semester trots att de tillverkats för 60 år sedan och haft fler än 20 mer eller mindre händiga ägare. Visst händer det att man blir tvungen att laga nåt på vägen. Oftast (men inte alltid) är det sånt man kan åtgärda med de enkla verktyg man har med sig, och man kommer hem för egen maskin igen.

Elektronik däremot. Oavsett märke, Går sönder inom ett par år och är helt omöjliga att laga.

Så hur länge står vi ut? Är framtiden befriad från elektronik och vi återgår till mekanik igen. Borde ju ligga i tiden, med återbruk och grejer som en bysmed kan lappa och laga med enkla medel. Grejer med obegränsad livslängd.

På jakt efter en madeleinekaka

I den första delen av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” förekommer en berömd scen där berättaren drar sig till minnes en vardaglig episod från sin barndom genom kombinationen av lindblomste och det bakverk som kallas madeleinekaka.

Min madeleinekaka är kombinationen av vårdamm, varm motorolja och det knirkande ljudet av ett spärrskaft. När alla dessa intryck sammanfaller. Då minns jag farsan som låg på asfalten utanför garaget. Muttrande och svärande, när han bytte olja och filter på Amazonen. Mitt jobb var att räcka honom rätt verktyg när han bad om det. Mest satt man där i solen, kände vårdammet på tungan, doften av fjolårets motorolja som rann ner i en bunke, och lyssnade på skruvandet.

Det är väl därför jag håller på och skruvar. För att komma tillbaka till barndomen en stund.

Igår var det premiärtur med den gamla trajan. Hej landsväg! Du kurvige gamle vän.

Vilse i Paris

Varifrån kommer franska författares besatthet av adresser i Paris? Är det för att de alla är vilsna, i livet och i Paris? Kan det ha att göra med att inte ens taxichaufförerna hittar i staden? Jag minns ett besök i den franska huvudstaden, vi anlände sent på kvällen och hade ett litet barn med oss. Så vi tog en taxi från tågstationen och gav chauffören ( som påminde en aning om Gandalf på grund av liknande skägg och frisyr) adressen till hotellet som skulle ligga på Boulevard N’importe quoi. Som sig bör hade han en liten vit hund i framsätet och tre sorters glasögon. Tyvärr så verkade ingen av glasögonen fungera. Inte heller chaufförens mörkerseende var i funktion. När vi efter en lång, och väldigt långsam, rundtur äntligen kom fram till adressen Rue N’importe quoi så fanns det inte något hotell där. Såklart eftersom vi skulle till Boulevarden med samma namn. Vi fick en utskällning för att vi gett honom fel adress på det papper vi skrivit ut från hotellets hemsida. Efter en stunds förhandlande med svordomar på alla möjliga språk och en del upprörda känslor så kunde vi till slut anlända till vårt hotell för en rimligare peng än den som taxametern föreslog.

Hur som helst. När Modiano fick nobelpriset i litteratur tänkte jag att jag skulle bilda mig en smula och läsa en av hans böcker. Det enda jag minns är en inledande text om en kvinna med en röd schal som svajade i vinden och en uppräkning av olika adresser, torg och caféer i paris. Lite som att läsa telefonkatalogen. Telefonkatalogen läste jag aldrig heller från pärm till pärm. Så jag la Modiano på hyllan.

Under sommaren har jag läst ”Underkastelse” och ”Serotonin” av Houlebecq, en annan fransk författare. Varje kapiel inleds med en uppräkning av caféer, torg och adresser i Paris (med omnejd). Vad är denna besatthet av exakta positionsbestämmelser? Är det så fransmännen pratar med varandra? Ungefär såhär:

-Tjenare vad gjorde du i helgen?

-Jag gick Götgatan ner, svängde runt hörnet på Tjärhovsgatan, och slank in på Kvarnen…..”

Houllebecq verkar förutom uppräkning av adresser i och för sig även intresserad av grillade pilgrismmusslor, Chablis och analsex (ganska bögigt, trots att karaktärerna i romanerna är kraftigt homofoba) och han kan konsten att berätta en historia, som gör att man vill läsa vidare.

Nu ska jag grotta ner mig i ämnet fransk litteratur och se om alla har denna besatthet av adresser och analsex. Kanske är det bara männen? Tänker för balansens skull läsa två kvinnliga franska författare så får vi se. På nattduksbordet ligger Anais Nin och Dominique Aury.

Just idag är jag stark

Just idag skulle det ha varit hemmapremiär på Söderstadion.

Just idag skulle vi ha marcherat tillsammans från medborgarplatsen. Hela hammarbyfamiljen.

Just idag sitter vi i coronatän.

Just idag är vi många som är permitterade från våra arbeten.

Just idag är vi många som har c-ORO-na i kroppen.

Just idag kan vi bara vänta på att viruset läker ut ur samhällskroppen.

Just idag vill jag hoppas att det är sant. Det dom säger. Att trädet får starka rötter av att det blåser.

Just idag längtar jag till den dagen då vi står där på läktaren. Tillsammans igen. Starka. En dag när vi alla mår bra.

Just idag vill jag sjunga – JUST IDAG ÄR JAG STARK

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Texten är skriven av Aapo Sääsk. Förevigad och tonsatt av Kenta Gustavsson 1979 på plattan ”Kenta”. Sedan dess är låten en kampsång för Hammarby IF.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑