Kategori: Garageböcker (Sida 1 av 4)

Vredens druvor

Jag läser just nu John Steinbecks epos Vredens druvor för andra gången. Det var väl typ i högstadiet jag läste den sist. Boken publicerades första gången 1939. Det känns ändå som att den ligger helt rätt i nutiden.


Under -30 talet var det många som belånade sig och köpte mark på de stora vidderna på den amerikanska prärien. Tyvärr så var den amerikanska prärien inte gjord för jordbruksgrödor. Marken kunde inte längre hålla kvar vatten. Det blev torka. Hundratusentals utblottade immigranter tvingades lämna allt bakom sig när förödande sandstormar “The Dust Bowl” svepte över den amerikanska mellanvästern och utplånade väldiga arealer jordbruksmark. I romanen får vi följa familjen Joad på deras vedermödor när de tar sig till Kalifornien i hopp om att hitta arbete och en bättre tillvaro. I Kalifornien är det bördigt, där finns det jobb. Det behövs arbetare som kan plocka apelsiner och persikor och många andra frukter. Det har de hört och det står på flygblad som delats ut. De blir klimatflyktingar helt enkelt som jagas iväg av banker och finansfolk. De tränger in sig i en ombyggd Dodge från 1925.

Steinbeck verkar veta ett och annat om hur man meckar med gamla fordon, exempelvis är det en ingående beskrivning av hur man med enkla verktyg som en skiftnyckel, skruvmejsel och en kniv byter vevstakslager i mörkret vid vägkanten och sedan rullar vidare. Det kan man som ägare till en gammal traja, verkligen leva sig in i hur det kan vara. Fast utan att behöva svälta samtidigt då såklart.

Längs vägen möter de både solidaritet och girighet. Det är många som försöker tjäna sig en hacka på de utsatta, fattiga flyktingarna. Ibland måste de betala för att få slå sig ner och sova en natt. Bensin är inte heller gratis. Men ibland får de också uppleva sammanhållning med andra som är på väg mot drömmarnas Kalifornien.

Hur det går? Ja du får väl ta reda på det, och låna boken på närmaste bibbla.

Tisdag! Kör hårt!

Tisdagskvällar är lika med meckarkvällar. Det har blivit omslag i vädret. Plusgrader. Takdropp. Snön smälter redan. Det är dags att hoppa ur soffan, slänga TV-guiden från 1964, även om den har ett gudomligt fint omslag, och sätta fart mot garaget. Där står det en Triumph Chopper från 1964, som kräver att bli ompysslad, älskad och omsorgsfullt vårdad.

Fast med tanke på att han inte vill släppa taget om en del fastrostade bultar, kan han riskera att hamna i en vårdkö. Det har jag hotat med iallafall. vi får se om det tar skruv och han tar reson.

Boktips

caferacers-book

Den som händelsevis har ett kaffebord i sitt garage behöver naturligtvis fylla detta bord med kaffebordsböcker eller som man säger i engelsktalande länder ”Coffee Table Books”.

Dessa böcker finns framförallt till för att hindra att det uppstår så kallad ”pinsam tystnad”. En säkerhetslina utifall att sällskapet runt kaffebordet saknar samtalsämnen.

Det betyder inte att kaffebordsböcker saknar charm. Tvärtom. Ofta innehåller de matnyttig information för den kunskapstörstande kaffedrickaren. Det handlar om trivsamma böcker med snygga bilder och texter som man kan föra djupa samtal omkring.

Det finns även andra typer av bord, men de har inga särskilda böcker som extra tillbehör. Jag har till exempel aldrig hört talas om groggbordsböcker. Troligen för att samtal om saker och ting som intresserar den som sitter runt ett groggbord kommer naturligt ändå och kan ofta pågå till långt inpå småtimmarna av sig självt så att säga. Möjligen kan man tänka sig att om man konverterar ett kaffebord till groggbord. Att man då kan använda kaffebordsböckerna som underlägg till glasen och därigenom få ett utmärkt skydd för spill på själva bordets yta.

Ja. Hur som helst. Motorbooks släpper en kaffebordsbok i juni om Caféracers och Ton-Up kultur. Boken är skriven av Michael Lichter och Paul d’Orleans. Läs mer om CaféRacers Speed, Style and TonUp Culture på förlagets hemsida.

 

 

Angelägna leverantörer

bikeline

När man jobbar med reklam så gäller det att man har en hög frekvens mot målgruppen. Det vet man i Malmö. Därför har jag nu fått 3 kataloger med 500 nyheter och inte mindre än 3 uppmaningar på ett främmande språk att ”få det gjort!”. Budskapet för 2014 är glasklart, strippa hojen och beställ nya delar på postorder. Som lydig konsument lägger jag in dem på dass bland alla andra kataloger. Postorderkataloger är milt laxerande läsning som hjälper en trög julmage att komma igång igen efter helgerna.

I motorcyklistens verkstad

-Hur ofta lämnar du in din motorcykel på service?

-Ha aldrig! säger amatörmekanikern kaxigt, sånt där fixar man ju själv.

Men det är inte alla som meckar som kan ta sig titeln amatörmekaniker fastslår författaren till denna skrift ”The Motorcyclists Work Shop”.

Jag trodde själv innan jag bläddrat i den här boken att det räckte att man med entusiasm lustfyllt gav sig i kast med att mecka hoj och lära sig det man behöver veta efter hand.

Men nu förstår jag att det krävs att man med stort allvar, noggranna förberedelser och omfattande studier närmar sig uppgiften. När man sedan efter en avsevärd tidsrymd skaffat sig en stor kunskapsbank genom egna erfarenheter. Det är först då man så småningom kan få rätten att, i den närmaste bekantskapskretsen, få kalla sig amatörmekaniker.

En äkta amatörmekaniker vet även att det krävs en väl planerad och korrekt utrustad verkstad med norrfönster för att på ett riktigt sätt kunna genomföra en vanlig service på sin frihetsmaskin.

Moloket och med svansen mellan benen ska jag nu bättra mig och följa råden i denna skrift för att kanske i en avlägsen framtid kunna skriva titeln motorcykelamatörmekaniker på visitkortet.

 

« Äldre inlägg

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑