Under tonåren på tidigt åttital hittade jag min stil som sedan skulle bestå ända till idag. Kläderna inpirerades av hjältarna inom musiken, det var Punk, SKA-musik och Northern Soul som snurrade på skivtallriken. Man ville se ut som grabbarna i Clash och Pistols, eller Dexys Midningt Runners på deras första platta ”searching for the young soul rebels”, snygga sotarmössor, korta rockar, skinnpaj, höga kängor (men verkligen inte som de såg ut på deras andra platta med den pissiga låten ”Come on Eileen” och uppvikta hängselbyxor på omslaget).
Nu klär jag mig på ungefär samma sätt. Det börjar kanske kännas lite gubbigt. Vilket ju är naturligt, eftersom jag börjar bli en gubbe till åren (men med mycket sprattel kvar i benen). Så det är bara att finna sig och försöka vara ett med sin ålder.
Men, nu ska ni få höra. Nåt har hänt i gatubilden på sistone har jag märkt. Unga grabbar har sotarmössa, skinnpaj eller korta rockar och kängor. Ett mirakel inträffade dessutom när jag handlade på ICA häromdagen och den unga tjejen i kassan kollade in mig och sa:
-Cool jacka!
Om den här gamla trasan:
Grill-Janne är modern igen!
