Unrootables MC bjöd på 30 årsfest. Mycket trivsel; Glatt röj med bandet Glädjens hus; bärs; chilligryta; härliga människor; balla choppers; kast med vevskiva; gänga mutter på stång och tipspromenad.
Se där vilka muntra nöjen en helg i Katrineholm kan erbjuda oss enkla människor.
Fortfarande ekar refrängen i mitt huvud – Hojfest – Hojfest
Vissa dagar är det enkelt. Det är dagar när man bara ska följa med utan att göra motstånd. Man guppar runt som en tom petflaska på öppet hav och njuter av färden. Allt blir bra.
Som första helgen i juni. Enligt tradition är det Custom Bike Show i Norrtälje på lördagen. Skojiga hojar, trevligt folk, solsken och framförallt en jäkligt skön – after bike – stämning på campingen. Festligheterna pågick till sent. Tyvärr glömde jag fotografera några hojar. Hade fullt upp med att festa. Du som är nyfiken hittar säkert andra som knäppt kort och lagt ut till allmän beskådan.
Sen var det derbysöndag. En bortamatch som Hammarby spelade, hemma på Söderstadion, mot djurgården. Vilket tryck på läktaren. Vilket spel! Bajen gjorde helt plötsligt allt rätt och plockade hem tre sköna poäng. Ett underbart slutsignalstifo avslutade det hela på arenan.
På Södermalm fortsatte festen – Bajen! Bira! Karneval!
Det är torsdag. Första träffen för året i Nifsta. Man är laddad. Man är på. Stänger ner datorn på jobbet så fort det går. Kickar igång hojen. Som vanligt hoppar den villigt igång på sista kicken. Solen skiner. Inte jättevarmt. Men med hopp om att våren äntligen är på gång. Gasar iväg. Känner att det kärvar lite. Gasar på lite mer. Njuter av färden med hårsvallet fladdrande i vinden. Eller nä. Har inget hårsvall. Har hjälm. Men ni fattar känslan. Efter ungefär två mil går gasvajern av. Eller det är vad jag tror. Men idag är det inte något dussinhaveri utan jag har drabbats av ett – Fett – Äkta – Haveri. Själva gasrullen har gått av. Utmattad metall? Men man kan inte klaga. Den där gasrullen har det gasats med sedan 60-talet. Den har förtjänat att ge upp. Kanske har den haft för många ägare med hemlängtan, som hållit stumt i ösregnet, för att komma hem på en gammal traja.
Själv fick jag gasa mig hemåt med vajern i handen, användande mig av den så kallade pimpelmetoden. Det gick det med.
Imorgon är det torsdag igen. Får se om jag kommer till Nifsta då. Med en ny (fast gammal) gasrulle jag hade i en låda.
Enligt gammal hävd, sedan urminnes tider, hålls det ett swap i Strängnäs här års. Troligtvis finns det som ett tillägg i de gamla medeltida landskapslagarna att Blotsvens MC måste ha hojmarknad i mars månad.
Det var mycket välbesökt i år. Luften var tjock av förväntan inför den kommande åksäsongen. Lokalen fullproppad med folk som smög runt som hungriga vargar på jakt efter balla grejjer. Saker som behövs för att monteras på projektet. Så att det står ut från mängden. Så att det kan bli klart till våren. Som är snart. Det är ju bara lite småfix kvar. Som det brukar heta.
Jag hittade en halvrolig lampa. Som jag lämnade kvar. En hamburgare som jag åt upp. Snackade med folk. Fikade. Smidde planer om vart man ska åka i sommar. Hur trevligt det ska bli. Och så vidare.
Åkte hem med en härlig känsla.
Snart ses vi allihop ute på vägarna. På någon träff. Vid vägkanten och skruvar på något som gått sönder. Tältar vid en badsjö. Åker hoj tillsammans igen.
På Galleri Candyland kan man just nu se Calle Elfs utställning Deffekt. Han labbar omkring med fetter och kemikalier direkt på fotopapper i mörkrummet. I gränslandet mellan fotografi och grafisk design. Metoden kallas kemigrafi. Det är en motståndshandling mot all datorgrafik. Istället för att låta någon AI-programvara utföra den konstnärliga handlingen efter dina kommandon vid tangentbordet jobbar Calle med – Slumpen – Hantverket – Analogt. Det är mycket bra.
Candyland Gotlandsgatan 76 på Södermalm i Stockholm – https://candyland.se/
Man kan även köpa hans verk tryckta på disktrasor och pins. Konst för en billig peng är alltid roligt.
© 2024 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
