Svinkallt och blåsigt. Men en strålande höstsol lockade ändå där ute. Lockade gjorde även Scandinavian Dirt Track Weekend i Hallstavik https://www.sdtw.se/. Vilket betyder att det vankas grussprut med äldre motorcyklar, sidovagnar, speedwayhojar, hot rod byggen och klassiska racerbilar.
Perfekt för en hojtur från Stockholm en höstlördag. Några av oss körde även på banan. Vi som inte var så modiga, vi tittade på och fikade.
På färjan över till Åland mötte vi ett glatt gäng med spännande maskiner på trailers. Offroadmaskiner som såg ut som att de var hämtade ur en MadMax film. Vi var ju nyfikna så vi snackade med några av gubbarna. Det visade sig att det var en tävling som arrangeras på Åland varje år. Någon sorts orientering med dessa fordon. Det gäller att hitta så många kontroller som möjligt ute i terrängen. Köra fram med sin ”bil” och knäppa ett kort. Enda regeln är att man inte får köra på vägar.
Vi åkte såklart för att titta. För att ta sig till en bra utsiktsplats fick vi köra på en slingrig grusväg ett par kilometer. På så sätt kom vi i stämning och fick vår beskärda del av grus, lera och vattenpölar. Skoj. När vi väl var framme såg vi en tävlande som höll på att svetsa ihop nåt som var trasigt. Vi såg även två andra fordon som passerade. Verkar som en kul sport för entusiasterna som håller på. Men är nog inget som kommer att locka den breda allmänheten.
Vi hörde efteråt att det var 150 kontroller och den som vann hittade 80. Så det var en svår bana.
En trevlig tradition som Lådan MC har är att en gång per år åka till Åland tillsammans med goda vänner. Vi körde på kurviga vägar till Grisslehamn på fredagen. Genom ett fruktansvärt ösregn. Blöta men förväntansfulla äntrade vi färjan till Eckerö. Det var helt klart värt besväret. Resten av helgen fick vi nämligen njuta av ett fantastiskt fint sensommarväder. Förutom solsken bjöds det på hojåkning, tunnbrödsrullar, bärs, bastubad, karaoke, fiske, carbonara, motorsport och gemytligt umgänge. Allt som en enkel man kan begära.
På minuskontot hamnar en brusten gasvajer, en trasig kopplingsvajer och en tappad gnista. Troligen trasiga tändspolar. Inget som gick att lösa på plats, så den hojen fick rullas ombord på färjan för hand. En utredning kommer att tillsättas under hösten för att lokalisera felet.
För övrigt en toppenhelg med ett toppengäng. Möjligen lite mindre spralliga och något dämpade på söndagen, som man kan se på den översta bilden.
Den årliga traditionen med Fücker chopperfest håller i sig. Infaller i juli lika troget som julafton återkommer varje år i december. En chopperfest med mycket hojåkning, partaj och massor av trivsel med härligt folk.
Stort bildextra från årets upplaga:
Det var solsken och man lockade med swap i Vallentuna. Vid Antikladan. Jag hoppade på hojen och åkte dit. Lite kallt för årstiden, men man får väl klä på sig.
SwapMeet (eller loppis för motorentusiaster) är nog den renaste och mest förädlade formen av återvinning. Man köper och byter delar och hela eller halvt fungerande fordon. Vi som håller på med hobbyn, är rastlösa själar som gärna vill testa något nytt (fast gammalt). Man köper ett projekt, bygger om till chopper med stelben. Efter några säsonger kommer man på att man vill bygga en annan typ av hoj, exempelvis en ball DirtTrackHoj i sextitalsstuk. Vad man då behöver är en hoj med svingarmsram som kan byggas om. Då beger man sig till ett swap och köper kanske tillbaka en hoj man tidigare sålt till någon annan än den man köper av.
Exempel från verkligheten: Tompa säljer en hoj till Rikard, som efter några år säljer den till Jonatan, sedan köper Joel motorcykeln. Joel är klubbkompis med Tompa, som nu får sin gamla hoj som granne i båset bredvid. Med allt vad det innebär. Man brukar ju alltid skylla allt jävelskap på tidigare ägare. Lycka till grabbar.
Nåväl. Lördagens evenemang var mycket lyckat, det blev hojtur, ett livs levande bluesband bjöd på underhållning, man träffade på några gamla polare och fick äta korv. Vad mer kan man begära av en vårdag?
© 2024 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
