Det här är en bild från när vi följer efter Crille med Vanen som ”vet exakt” vart vi ska. En av de gånger vi vänder om för att vi tog fel väg sommaren som gick. Fördelen med att åka fel är att man hittar sånt man inte visste att man ville se. Fönstret till det okända äventyret öppnar sig. eller som Tomas Tranströmer utryckte det:
”Det finns mitt i skogen en glänta – som bara kan hittas av den som gått vilse.”
Nu blev det en ordentlig provkörning av den här hojen. Nyligen hopsatt efter en mindre ombyggnad och en del reparationer. Tillsammans med några vänner åkte jag ungefär hundra mil under tre dagar på tvären genom landet. Det mesta höll ihop. Upptäckte att ena ljuddämparen nästan åkt av när jag slog upp tältet första natten. En bult till motorfästet och ett fäste till bensintanken försvann längs vägen. Men sånt är ju inga problem för den händige.
Här följer några bilder på första och sista tankstoppet och ett stopp för att fylla på olja vid Biltema i Katrineholm.
Senare kanske det kommer ett inlägg med bilder på folk som var med också.
Det var länge sedan sist. Men nu. Med en smått overklig känsla. Kan man åter plocka fram tältet och sovsäcken. Kontrollera att man har med sig lite verktyg till gammelhojen. Slänga ner allt i sjösäcken och surra fast på sissyn.
I den första delen av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” förekommer en berömd scen där berättaren drar sig till minnes en vardaglig episod från sin barndom genom kombinationen av lindblomste och det bakverk som kallas madeleinekaka.
Min madeleinekaka är kombinationen av vårdamm, varm motorolja och det knirkande ljudet av ett spärrskaft. När alla dessa intryck sammanfaller. Då minns jag farsan som låg på asfalten utanför garaget. Muttrande och svärande, när han bytte olja och filter på Amazonen. Mitt jobb var att räcka honom rätt verktyg när han bad om det. Mest satt man där i solen, kände vårdammet på tungan, doften av fjolårets motorolja som rann ner i en bunke, och lyssnade på skruvandet.
Det är väl därför jag håller på och skruvar. För att komma tillbaka till barndomen en stund.
Igår var det premiärtur med den gamla trajan. Hej landsväg! Du kurvige gamle vän.