Vi tog en tur. Inom rekommenderat avstånd från hemmet. Med god distans till alla fordon som vi körde om.
Kategori: Hojtur (Sida 2 av 4)
Några livsnjutare ville suga ut den sista biten av sommarens sötma. En hojtur, en båttur, en stuga och en vedeldad bastu i Ålands skärgård, så löd planen.
Elva startande hojar skulle sammanstråla från olika håll och mötas upp vid färjan i Grisslehamn till Eckerö. Ombyggda motorcyklar från det ljuva sextio-och det hippa sjuttiotalet som sig bör. Ett av de snyggaste startfälten man kan tänka sig.
Magnus från Sundsvall startade med sin Norton redan tidigt på fredag morgon. Dessvärre, på grund av tung packning sprack hans fina alutank redan i Gävle. Där fick hojen husrum hos Bockens MC (fina människor). Magnus fortsatte färden med tåg och buss.
Ett annat gäng startade i Stockholm och skulle möta upp mig och Svenne på en mack i Norrtälje.
Svenne och jag stod vid macken på utsatt tid. Vi väntade och väntade. Väntade och väntade.
Var har de tagit vägen frågade vi oss? Nu börjar det bli brådis till färjan sa vi till varandra.
Plötsligt hördes ett karaktäristisk smattrande ur piporna på Tompas Chopper, han rullade in på macken och kunde berätta att Milles hoj fått elfel och stod fastlåst i ett träd samt att Ricard fått punktering. Luften läckte ut trots punkasprej.
Nåväl vi hade inte tid för några meckstopp. Mille och Ricard fick skjuts och vi kunde fortsätta färden utan missöden.
Rätt bra ändå. endast tre haverier av elva möjliga. helgen förflöt sedan helt enligt plan. Fint väder, bastubad, dopp i havet. Hojturer runt Åland och en hel del god mat, öl och sprit.
Slutligen. För att förmedla den finstämda känslan av denna resa ytterligare, vill jag passa på att påminna om den finlandssvenske skalden Jonatan Reuter, född 27 juli 1859 i Ekenäs, Finland, död där 10 november 1947 och författare av dikten Till havs.
Till havs
Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
På endlös led är livet fritt, ej trives tvång, När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust, Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
En lyckad helg med mycket motor. Vi hörde talas om att det var dags för klassisk dragracing, bland annat skulle man skjuta iväg en Triumph från 1947 i svindlande hastigheter på banan. Detta ville vi såklart se på nära håll. Några från klubben med polare åkte hoj ner till Kjula i helgen för att titta på rejsen.
Slutsats:
Finns det något bättre än att tälta på ett flygfält precis bredvid en dragracingbana; kolla på rejs; lyssna på nitroladdade motorer; dricka bärs och surra med trevliga människor? Nej!
En femstjärnig restaurang på Rivieran kommer aldrig att ha samma lockelse som att köra en gammal motorcykel på grusvägar i Östergötland. Jag har flanerat på kritvita tropiska stränder. Druckit drinkar på roterande barer i skyskrapor. Blivit serverad stjärnkockars miniportioner i världsmetropoler. Varit turist. Men det är ju rätt trist. Man vill ju vara mer än bara en konsument. Vilket många har upptäckt. Då letar folk efter upplevelser. Håller på med extremsporter i flock. Nu ska tydligen alla klättra i berg för att hitta sina kickar.
Stränderna är fulla av fulla turister. Det är kö upp till världens bergsmassiv. Storstäderna är alltmer lika varandra. Flygskammen kommer krypande, borde jag kanske stanna hemma för klimatet?
Vad ska en semesterfirare göra? Man vill ju ändå hitta på något skoj. Bila till Skövde? Gå på en mysig loppis? Fika på ett genuint 50-talskonditori?
Eller:
Ta en engelsk motorcykel från 50-60 talet. Bygg om den till en ball bushoj. Köregenskaperna blir då sämre. Ju sämre desto bättre. Stel bakram, hård sadel, framgaffel utan dämpning. minimal bensintank, svaga strålkastare.
Nu samlar du ihop några likasinnade. Packa det nödvändigaste på hojarna. Lämna karta och kompass hemma. Åk vilse.
Adrenalin:
Känn kicken av att få bakhjulssläpp på en grusväg med hoj som inte är gjord för det. Låt dödsångesten ta tag i dig när du lyssnar efter tecken på att motorn håller på att explodera i hög hastighet. Upplev regnet som piskar dig i ansiktet som små spikar. Undra om du kommer att klara dig på soppan som är kvar till nästa mack. Byt en kopplingsvajer i ösregnet på en busshållplats och kör genomblöt vidare.
Relief:
På kvällen efter en dag i sadeln. Lyssna på tystnaden i skogen. Njut av solen som bryter fram genom molntäcket och värmer dina värkande leder. Bada i en insjö där ni slagit upp era tält. Tänd en lägereld. Drick några bärs med polarna. Somna lycklig.
Blå himmel. Hojtur efter jobbet. Hittade några fina pärlor som stod uppställda och glänste i roslagssolen. Lycka!
Den arbetande klassen har uppenbarligen arbetat hårt i sina garage under vintern.
