I den första delen av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” förekommer en berömd scen där berättaren drar sig till minnes en vardaglig episod från sin barndom genom kombinationen av lindblomste och det bakverk som kallas madeleinekaka.
Min madeleinekaka är kombinationen av vårdamm, varm motorolja och det knirkande ljudet av ett spärrskaft. När alla dessa intryck sammanfaller. Då minns jag farsan som låg på asfalten utanför garaget. Muttrande och svärande, när han bytte olja och filter på Amazonen. Mitt jobb var att räcka honom rätt verktyg när han bad om det. Mest satt man där i solen, kände vårdammet på tungan, doften av fjolårets motorolja som rann ner i en bunke, och lyssnade på skruvandet.
Det är väl därför jag håller på och skruvar. För att komma tillbaka till barndomen en stund.
Igår var det premiärtur med den gamla trajan. Hej landsväg! Du kurvige gamle vän.
Just idag skulle det ha varit hemmapremiär på Söderstadion.
Just idag skulle vi ha marcherat tillsammans från medborgarplatsen. Hela hammarbyfamiljen.
Just idag sitter vi i coronatän.
Just idag är vi många som är permitterade från våra arbeten.
Just idag är vi många som har c-ORO-na i kroppen.
Just idag kan vi bara vänta på att viruset läker ut ur samhällskroppen.
Just idag vill jag hoppas att det är sant. Det dom säger. Att trädet får starka rötter av att det blåser.
Just idag längtar jag till den dagen då vi står där på läktaren. Tillsammans igen. Starka. En dag när vi alla mår bra.
Just idag vill jag sjunga – JUST IDAG ÄR JAG STARK
Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Jag ser måsarnas flykt Jag ser solglittrets dans Jag ser fram emot härliga tider Jag ser kvinnornas ben Jag ser ögonens glans Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Jag hör skrattande barn Jag hör slussarnas brus Jag hör till de få som kan leva Jag hör inre musik Jag hör vindarnas sus Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tron på mig själv på min sida Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Texten är skriven av Aapo Sääsk. Förevigad och tonsatt av Kenta Gustavsson 1979 på plattan ”Kenta”. Sedan dess är låten en kampsång för Hammarby IF.
Här ligger jag bredvid en skrothög av metall. Den är till största delen tillverkad under mitten av sextiotalet i en engelsk motorcykelfabrik. Arton tidigare ägare har satt sin prägel på den. Längre framgaffel. Kapad baksving. Mer eller mindre lyckade motorrenoveringar. Hojen är körbar fast med lite märkliga köregenskaper. Den har ändå lyckats ta sig genom besiktningen med blanka papper. Nu är det min tur att sätta en personlig prägel på den. Målet är snyggare, bättre och snabbare. Det är tur att garagesäsongen har börjat och att den fortfarande känns lång.
Det ska bli återvinning av metallskrot. Så att hojen återvinner sin forna glans. Lyckas detta så kommer jag gå ur det med ett återvunnet självförtroende.
När januari är slut så tänker man att; nu jäklar; nu är dagarna längre och vi går mot ljusare tider. Snart blir det hojåka. Sen tittar man i kalendern och ser att det är minst en och en halv evighet kvar. Inser att det dröjer tills dess att man kan se såna här fina vårblommor vid vägkanten i Sätra igen och höra denna mulliga storstrut mullra iväg genom de södra förorterna.
