Lasse Valand Andersson har en Harley modell JD från 1926. Uppstrokad till 1410 kubik. Många kanske tycker att det ser ut som en riktig råttsoffa. Jag tycker den är fantastiskt snygg. En hoj ska användas och det ska synas på den att man kör den. Tillförlitligheten är inga problem vad det verkar och Lasse säger att den utan problem marchar 120 km/tim. Han använder den som brukshoj och kör sisådär en tusen mil på en säsong.
Men inte nog med det. Det är numera även en räcer. Drömmen för många hojåkare är att korsa den amerikanska kontinenten på två hjul. Lasse är inget undantag. Han har dessutom bestämt sig för att göra det genom att anmäla sig och hojen med ett team till Cannonball Run 2012. Det är en tillförlitlighetstävling för hojar tillverkade innan 1930. Allt ska vara tidstypiskt på de tävlande motorcyklarna. Man tillåter dock modernare däck och bromsar av säkerhetsskäl. Sträckan man ska köra är 3956 miles eller ca 600 svenska mil. Detta ska avverkas på 17 dagar. Ett riktigt äventyr således. Det kostar ju naturligtvis en del att genomföra, vill man bli partner eller sponsor så är teamet intresserade av det. Jag önskar stort lycka till och hoppas att det kommer att gå bra.
Läs mer om projeket på Broken Spoke
Läs mer om tävlingen på Motorcycle cannonball
Bilsporten var stor på femtitalet och Skarpnäcksloppet var en verklig träffpunkt för alla racingintresserade bilentusiaster. Här ser vi Gösta Forsberg som tittar efter sitt tappade bakhjul medans Gunnar Printz passar på att smita förbi i en praktfull sladd med sin Ford modell -34. Året var 1954 och bilden är från Racingkalendern utgiven av Racings förlag. Ser kul ut! Synd att man inte rejsar på skarpnäcksfältet längre.
För några helger sedan var vi några glada gossar som fick för oss att testa på att köra speedway. Vi pratade med 
