
Livet är inte bara fest och dans. Ibland måste man också unna sig en tunnbrödsrulle på vägen hem i natten.
Det verkar som att det bara finns två sorters åsikter om hösten. Vissa hatar hösten ”november är rent hat” (Göran Greider i SVTs Babel 18 oktober 2024). För andra är det höstmys med en gryta och ett mustigt rödvin, eller att sitta vid en brasa under en pläd i soffan med en god bok.
Jag hatar mörkret. Regnet. Allt det hala och våta och leriga som letar sig in överallt. Precis lika mycket som alla andra.
Men man kan inte sitta under en pläd och bara hata. Det finns annat som också hör hösten till. Som att gå ut i skogen och döda ett djur.
Hösten kan vara att träffa jaktlaget en kylig morgon; släppa lös hundarna; höra upptaget; hundskallen som driver viltet närmare; spänningen; ett skott som sitter perfekt i hjärtat; öppna buken; plocka ur de varma inälvorna; dra av pälsen; hänga djuret för att det ska bli mört. Djuret som nu är kött; ett livsmedel; medel för livet. Några dagar senare är det dags att stycka; mala och sedan steka eller ungnsbaka.
När evighetsregnet smattar mot rutorna och tjuriga höststormar viner runt knuten. Då kan man äta rådjurssadel med rostade rotsaker. Efter det kan man krypa upp i soffan med en pläd och en god bok framför brasan. Och hata november därute med gott samvete.
Jag har en kollega som har otroligt svårt att fatta beslut. Det kan finnas många om och men. Särskilt när det gäller mat. Vi reser en del på mässor och kundbesök. När man efter en hektisk dag sitter och ska beställa käk på stadshotellet i Borlänge eller på något hak på Avenyn, då tar det en evighet att beställa mat. Brukar ibland sluta med att hon går ut i köket och pratar med kocken, så blir det någon specialare av något slag. Vi andra håller på att svimma av hunger innan det är klart.
Jag har läst eller hört någonstans att om man inte kan bestämma sig för vad man ska ta på menyn, så ta alltid nummer tre i listan. Det kommer att bli bra oavsett. Inte för dyrt, men inte det sämsta på menyn heller. Det var kanske Stenbeck eller Guillou, eller Leif GW Persson som sa det in någon intervju. Någon sån där gubbe var det i alla fall.
I vår familj har vi tagit det ett steg längre tänkte jag på häromdagen. Jag och hon som är ljuset i mitt liv spankulerade iväg till Kapsylen för att titta på konst. Bland annat var det ett gäng sveriegfinnar som hade en gruppuställning (se bild ”Lappad och lagad” av Jari Enqvist). Vi minglade runt lite med konstnärer och vernissagegäster tills vi började bli hungriga.
Min fru vill den här kvällen ha Fish and Chip, så enda alternativet när vi är hemma på Södermalm är Beefeter Inn på Götgatan. Det är där vi brukar äta Fish and Chip. Då slog det mig att vi har slutat att titta på menyer när vi äter på ställen i vårt närområde. Behöver vi plankstek så går vi till Stinsen, när det är dags för hämtpizza, hämtar jag en Mellanzane och en färsk grönsakspizza från Ricardos. Vi säger aldrig att vi ska äta indiskt, jag brukar fråga om vi inte ska ta en Chicken Tikka. Vilket betyder att vi går till Holy Cow. Vill man ha Biff Rydberg eller Röding går man till Timmermans. Jag kan fortsätta ett tag till men så där ser det ut. En eller två utvalda rätter på ställen som aldrig byter meny (Uppdaterat: Timmermans har bytt ut sin meny, så den finns inte längre som valbart alternativ). Folk lägger allt för mycket tid på att läsa menyer och välja mellan olika helt likvärdiga saker.
Du kan säga att det låter aspigt – Jag säger att jag gillar snabba beslut.
Sånt här gillar man. Ett gammalt hus där ett bryggeri delar lokal med en bilverkstad, en låssmed och ett café. En konsertlokal som är som ett vardagsrum. Trivsamt folk, nybryggd bira, svängigt gung.
Magisk lördagskväll på Gamla Enskede Bryggeri. Tugga katt och Faster Feber stod för musikunderhållningen.
Lyssna:
När man är kortidspermitterad och inte förvärsarbetar en fredag. Blir då torsdagen torsdagsfredag eller fredagstorsdag? När kan man enligt god ton ta fredagsgroggen? På torsdagsfredagen? Blir det då lördagsgrogg på fredagslördagen?
Förstår ni hela covidden av denna coronahärva?!
© 2025 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑