Det sägs att det ska arrangeras chopperfest på västgötaslätten. Vi beger oss iväg för att leta. Vi åker hit och vi åker dit. Var kan den vara? Kanske i närheten av Vara? Eller i djupet av Djupsås?
Kategori: Resor (Sida 1 av 5)
Den tyske konstnären Anselm Kiefer ställer ut på Artipelag fram till och med 8 januari 2023. Den är väl värt ett besök. Vad jag vet har han inte ställt ut i Stockholm någonsin, men nu är det dags. Jag tog hojen dit i somras för att se utställningen. Många klagar på att inträdet på 400 kronor är dyrt. Men för den här utställningen tycker jag det är väl värt det. Konsten är fett äkta.
Anselm, född 1945, växte upp i det sönderbombade tyskland under efterkrigstiden vilket såklart har präglat hans konstnärskap. Verken pendlar på en knivsegg mellan det sköra och det brutala.
Jag såg ett par av hans arbeten första gången i Berlin på åttitalet och det gjorde ett stort intryck på min unga och oförstörda själ. Roligt att få återse detta konstnärskap.
Bilden längst ner är ett foto på ett vykort med ett verk av Anselm Kiefer som jag köpte i Berlin i slutet på 80-talet. Jag återfann det nyligen, instoppat som bokmärke, i en utställningskatalog i min bokhylla.
Nu blev det en ordentlig provkörning av den här hojen. Nyligen hopsatt efter en mindre ombyggnad och en del reparationer. Tillsammans med några vänner åkte jag ungefär hundra mil under tre dagar på tvären genom landet. Det mesta höll ihop. Upptäckte att ena ljuddämparen nästan åkt av när jag slog upp tältet första natten. En bult till motorfästet och ett fäste till bensintanken försvann längs vägen. Men sånt är ju inga problem för den händige.
Här följer några bilder på första och sista tankstoppet och ett stopp för att fylla på olja vid Biltema i Katrineholm.
Senare kanske det kommer ett inlägg med bilder på folk som var med också.
För 30 år sedan spikades det ihop en plywoodlåda i ett parkeringsgarage på Kungsholmen. I lådan fanns det plats för några motorcyklar med tillbehör och med möjlighet att låsa in grejerna. Praktiskt för att kunna lämna verktyg och lösa motordelar kvar i garaget mellan meck-kvällar. Plywoodlådan kallades för Lådan.
Det var det som blev Lådan MC. Som därefter har vuxit till sig till sin nuvarande storlek. Som blivit ett andra hem för många. Vår andra familj utanför familjen. Ett vardagsrum där man alltid är välkommen. Man kan ha skilt sig och bytt arbete några gånger om. Barnen har vuxit upp och flyttat hemifrån. Föräldrar har lämnat jordelivet. Men Lådan består som en stadig punkt i livet.
Lådan MC grundades 1991 och rockar fortfarande. Ska bli kul att vara med och se hur byggena, festerna och resorna blir under nästa 30 årsperiod.
Nu har det gått en alltför lång tid sedan jag sist berättade något ur mitt fantastiska liv som bakåtsträvare. Mycket har hänt sedan sist, upptäcker jag när jag tittar tillbaka i min kameras minneskort.
Här är ett nedslag i en av de händelser som nyligen passerat. Ett minne från en av mina många resor runt om i världen.
Vi är några livsnjutare som har som tradition att åka med hojarna till Åland en helg under hösten. Pandemin har satt käppar i hjulet för detta en tid. Så vi var lite oroliga att Åland skulle ha sjunkit, flutit bort eller på annat sätt försvunnit. Men jag kan lugna er med att det finns kvar. Man kan fortfarande njuta dess inhemska specialiteter, och inhandla läckerheter som korv, öl, Jallu, wasabisenap och tervaschampoo.
Mycket bra.
