Kategori: Snygga hojar (Sida 12 av 17)

Fixareriks HPD

Det vi har framför oss på dessa bilder gott folk är en äkta HPD av 2012 års modell. Byggare är Fixarerik och jag är nere och kikar på hojen kvällen innan SFRO ska komma och titta på den.

Janne: Men vad är det för drivpaket, det är inte en vanlig V-twin från USA?

Fixarerik: Motorn kommer från en av Yamahas största gubbglidare. Star nånting. Hojen stod i en verkstad som brann upp. Det enda som fanns kvar efter branden var denna motor, och det måste ju vara ett gott tecken. Så jag köpte den. Även insprutning och databox förstördes i eldsvådan så detta ersattes med en vanlig förgasare och en Dyna 3000 tändning.

Janne: Kan man göra så!!??Fiffigt!

(Han startar motorn och det verkar onekligen som att det funkar aldeles utmärkt att göra så)

Janne: Berätta mer

Fixarerik: Burken till luftfiltret är från början en verktygslåda som har suttit på en stelbenstraja, men dekalen tror jag är från en hushållsassistent. Ramen är en modifierad harleyram från en förkrigare. Oljeburken gjorde jag av lite stålplåt och mässingsbitar jag hade liggande.

Janne: Otroligt fina detaljer måste jag säga. Tanklocken ser också speciella ut

Fixarerik: Ja de är tänkta att sitta på oljepannan som man har i en villa. De har blivit lite kortare för att passa innan jag lödde dit dem bara.

Janne: Riktigt fint bygge. Tack för titten och lycka till med besiktningen.

 

 

Shovelhead

Shovelheadmotorn tillverkades under 18 år från 1966 till 1984 (registershoveln 1966-1969 och struten 1970-1984). Det gör den till den harleymotor som varit i produktion under längst tid, hittills. Det är en robust konstruktion utan några konstigheter och med stora toleranser i alla material för lång hållbarhet. Det gjorde att den blev rätt tung i och för sig, men det löste fabriken med att öka på antalet kubik. Som gjorde att den blev ännu tyngre…

Med tomgång som en människas hjärtslag vid vilopuls är den lätt att bli vän med en shovelhead. Den är även i mitt tycke en av de snyggaste v-tvinnarna som tillverkats. Här är några bilder på byggen där man förfinat en redan snygg motor ännu mer. Bilderna är från chopperutställningen på MC Collection som håller på till den fjärde december 2011.


Ett besök på MC Collection i Sollentuna


Helvete vad kallt det börjar bli. Runt 6 grader blir ganska kyligt på motorcykel i lite högre farter. Snart är det roliga slut för åksäsongen och man får roa sig med att skruva i garaget istället.

Strålande sol gjorde att jag ändå trotsade kylan och gasade upp med min gammelshovel till Sollentuna idag för att se utställningen på MC Collection. Första gången för min del. Jag är lite dubbel till att hänga upp fungerande motorcyklar på väggen, skulle vara ändå roligare att se dem köras på vägen.

Samtidigt är det kul att få möjlighet att se en raritet som en av de få kvarvarande Crocker som finns kvar. Vad jag vet så tillverkades det bara ett hundratal.

Roligt också med gamla fina bordtrackracers, design styrd av funktion och minsta möjliga vikt med mesta möjliga prestanda. Obromsade ekipage som gjorde sina modiga 180 kilometer i timmen eller mer på ohyvlade plankvelodromer. Det krävdes riktiga dödspiloter för att ställa upp i såna tävlingar.




Fyra dagar på hoj i augusti 2011

Dag 1

Hojarna rullades ut ur garaget en torsdagmorgon efter lite småmeck och sista justeringar. Vill minnas att det var en kopplingsvajer som byttes och en avgaskrök som saknade en fästbult samt lite sedvanligt grejande.

Målet för resan var att glida runt några dagar på kurviga småvägar i Sörmland, Småland och Östergötland. Vädret var strålande och vi rullade nynäsvägen söderut för att sedan ta färjan över skanssundet till Mörkö. Det som är bra med färjor är att det blir ett naturligt stopp så att man kan sträcka på benen lite.

Efter lunch på Tullgarns slott körde vi ner längs kusten för att sedan ta färjan över Bråviken. Dagen avlutades i Söderköping, som tydligen är kända för sina stora glassar. Det var nytt för mig men man ska ju ta seden dit man kommer så vi unnade oss varsin glass vid Göta kanal.

 

Dag 2

Efter en tvåtimmars frukost i solen under träden vid kanalen rullade vi långsamt vidare i vår jakt efter kurviga småvägar. I Gamleby fick vi tips på en bra hojväg ner mot Västervik som var helt fantastisk. Det kan vara värt att surra med lokalbefolkningen när man stannar till och tankar.

Dagen förflöt på ett behagligt sätt och hojarna spann som katter i solskenet. Vårt nattläger var bokat på ett litet gästgiveri i Påskallavik strax söder om Oskarshamn så vi rullade på i lagom takt och undvek i stort sett djävulsvägen E22 förutom några småsnuttar när vi var tvungna att ta den för att komma vidare.

Nästan framme i Påskallavik upptäckte jag att det sprutade olja på mitt vänsterben. Det brukar ju aldrig vara något gott tecken. Inget generalras som tur var. Den lilla pluggen som sitter i inspektionshålet på motorblocket på min shovel hade lossnat och flugit iväg. Som den scout jag är täljde jag raskt till en kort pinne och gängade in i hålet som höll tätt den sista biten. På restaurangen där vi åt middag bad vi om en vinkork för att ha något bättre att plugga igen hålet med. Den höll sedan tätt hela resan.

Edvard kunde även vid morgonmeckandet använda några överblivna korkar att kila fast sin bensintank som inte satt riktigt som den skulle. Kork är ett bra och användbart material på många sätt och vis.

Dag 3

Fortfarande strålande sol. Vi har haft en otrolig tur med vädret så här långt. Prognoser om kommande oväder som hotar i fjärran slår vi ifrån oss. Vi kör glatt vidare och vänder nu norrut och in i de mörka smålandsskogarna på omvägar och krokvägar. Dagens lunchstopp gjordes i Vimmerby.

Nu började min hoj gå dåligt och misstända, vi gjorde lite felsökningar och problemet kom och gick lite grann utan att vi kunde komma på vad det var. Skit i bensinen? Tjyvluft i fuggen? Tändningen? Strax efter Kisa blev problemet akut och det gick inte att fortsätta.

Vi förstod att det måste vara tändningen och troligen kondningen som gått. Var hittar man en kondensator strax utanför Kisa en lördag klockan 16?

I en bonngård i närheten hittade vi ett gäng sextonåringar som höll på och grejade med sina EPA-traktorer. Fantastiskt nog hade de en kondensator liggandes som de kunde tänka sig att donera. Det uppväxande släktet i Kisa är verkligen trevliga och generösa.

Nu rullade vi vidare och övernattade i Motala. Lite raggarbilar cirkulerade runt i centrala staden och firade lördagkväll annars hände inte så mycket.

Under kvällen pratade vi mest om att ett stort oväder skulle rulla in över landet under natten. Bob följde utvecklingen på nederbördskartorna via sin mobil och vi försökte hitta luckor i molntäcket och lägga upp en rutt efter det. Men det var bara att inse att söndagen skulle bli en blöt dag.

Dag 4

Uppsittning tidigt efter en ordentlig hotellfrukost. På med tröjor, skinnställ och regnkläder. Bob vände på styret för lite bekvämare körställning, det var det sista skruvandet för den här resan. Regnet vräkte verkligen ner. Det var bara att bita ihop, hålla tummarna för att ingen hoj skulle gå sönder och köra på.

Vi höll oss fortfarande på småvägarna, dels för att det är roligare men även för att man blir så nerkyld om man börjar köra i högre hastigheter när det regnar. Inte så mycket mer att säga om den dagen. Vi blev blöta och vi tog oss hem.

En lyckad liten hojsemester kan man summera det hela med.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑