Jag var över till Sigge på Brryds för att göra lite affärer med gamla trajadelar. På klubben står denna sextitals Bonneville. Förmodligen rätt unikt idag att hitta en sån här orörd hoj.
Den har haft några få ägare och överlevt ett par hårda år på 70-talet. Bakflyttade fotpinnar och clubmanstyre skvallrar om att det gasats friskt en gång i tiden. Sedan har den blivit inställd i en lada 1979.
Nu har ägaren bestämt sig för att det ska köras hoj igen och bett Sigge titta igenom den och se om den går att starta. Det är ju kul om den kommer ut i trafik till våren. Sigge menar att det som finns mest av idag när det gäller gamla trajor är nyrenoverade, superfina hojar som ägaren inte vågar åka med för att den är ”för fin” och kan bli smutsig.
Det har gått åt fel håll när folk köper en vintagehoj som ett museiföremål att titta på i garaget. Man köper ju en sån här hoj för att man vill ha den att köra runt på. Ordet vintage betyder ju ”gammal vara av god kvalitet”, det vill säga, den håller att köras med. Den mår till och med bättre av det än att stå still och kärva ihop.
En fördel är ju också att den kan ha så många skepnader, caféracer, chopper, hopper, bobber, ökensläde eller scrambler. Tröttnar du på ett utseende så är det bara att bestämma hur du vill bygga om den, och sätta igång.
Vi bestämde att det måste köras mer motorcykel, och att vi måste locka ut folk att framför allt köra mer med sina gamla motorcyklar. Dessutom kunde vi än en gång konstatera att en gammal Triumph inte bara är den bästa, utan även den vackraste motorcykel som finns.
