Kategori: Tips & Tricks (Sida 2 av 16)

Dags att byta blad

I sin roman Gentlemen skrev Klas Östergren en hyllning till rakkonsten. Våtrakning som utförs som en liten ceremoni. Med rakkniv och borste av grävlingshår, med vilken man jobbar upp ett kraftigt lödder från sin raktvål som ligger i en kopp. Han skrev även om andra saker i boken – som hur man ska knyta en slips – och boxning. Alltihop mycket fascinerande ämnen.

Jag har aldrig vågat mig på det där med rakkniv, verkar farligt. Men den rakhyvel som ni ser på bilden har hängt med länge. En så kallad säkerhetshyvel. Den lanserades som ett säkrare alternativ till rakkniv av Gillette år 1901. Köpte min på en konsumbutik i Skanstull 1986. Det var under värnplikten då det var en överfurir som hade väldigt starka åsikter om rakning – varje morgon. Poängen med att vara noga med rakningen, lärde vi oss under en övning med skyddmask. Vi skulle då krypa omkring i trånga gångar fyllda med tårgas, och övade strid i bebyggelse. Den som var orakad – kunde omöjligt få masken tät – fick i sig tårgas – mådde ganska illa.

Så i dessa oroliga tider är det extra noga att man ser till att ha riktigt vassa rakblad laddade i sin säkerhetshyvel. Jag brukar byta fyra gånger per år eller när bladet känns slött.

Idag är det dags. Så nu vet ni.

Snabba beslut

Jag har en kollega som har otroligt svårt att fatta beslut. Det kan finnas många om och men. Särskilt när det gäller mat. Vi reser en del på mässor och kundbesök. När man efter en hektisk dag sitter och ska beställa käk på stadshotellet i Borlänge eller på något hak på Avenyn, då tar det en evighet att beställa mat. Brukar ibland sluta med att hon går ut i köket och pratar med kocken, så blir det någon specialare av något slag. Vi andra håller på att svimma av hunger innan det är klart.

Jag har läst eller hört någonstans att om man inte kan bestämma sig för vad man ska ta på menyn, så ta alltid nummer tre i listan. Det kommer att bli bra oavsett. Inte för dyrt, men inte det sämsta på menyn heller. Det var kanske Stenbeck eller Guillou, eller Leif GW Persson som sa det in någon intervju. Någon sån där gubbe var det i alla fall.

I vår familj har vi tagit det ett steg längre tänkte jag på häromdagen. Jag och hon som är ljuset i mitt liv spankulerade iväg till Kapsylen för att titta på konst. Bland annat var det ett gäng sveriegfinnar som hade en gruppuställning (se bild ”Lappad och lagad” av Jari Enqvist). Vi minglade runt lite med konstnärer och vernissagegäster tills vi började bli hungriga.

Min fru vill den här kvällen ha Fish and Chip, så enda alternativet när vi är hemma på Södermalm är Beefeter Inn på Götgatan. Det är där vi brukar äta Fish and Chip. Då slog det mig att vi har slutat att titta på menyer när vi äter på ställen i vårt närområde. Behöver vi plankstek så går vi till Stinsen, när det är dags för hämtpizza, hämtar jag en Mellanzane och en färsk grönsakspizza från Ricardos. Vi säger aldrig att vi ska äta indiskt, jag brukar fråga om vi inte ska ta en Chicken Tikka. Vilket betyder att vi går till Holy Cow. Vill man ha Biff Rydberg eller Röding går man till Timmermans. Jag kan fortsätta ett tag till men så där ser det ut. En eller två utvalda rätter på ställen som aldrig byter meny (Uppdaterat: Timmermans har bytt ut sin meny, så den finns inte längre som valbart alternativ). Folk lägger allt för mycket tid på att läsa menyer och välja mellan olika helt likvärdiga saker.

Du kan säga att det låter aspigt – Jag säger att jag gillar snabba beslut.

Besiktning av väg

Den här vintern har länge vägrat att släppa greppet om landet. Nu i påskhelgen anades dock en första glimt av våren, svag och flämtande. Men ändå.

Jag kände att det började spritta i kroppen av hopp om att motorcykelsäsongen skulle kunna vara igång snart. Gick ut i garaget. Provsatt Hinkleytrajan. Vred om nyckeln. Tryckte på startknappen. Den puffade glatt igång på första försöket.

Har nu inspekterat samtliga vägar i min del av Roslagen. Torrt och nästan fritt från grus.

Så ut och kör. Motorcykelsäsongen är igång.

Värdeinvestering

I dessa tider av inflation och stigande priser gäller det att hitta investeringar med bestående värde. Värdeinvestering handlar om att hitta saker som är billigare än de borde vara enligt vissa eviga kriterier. Värdeinvesteraren försöker helt enkelt hitta saker vars pris är lägre än deras faktiska värde.

Definitionen av värdeinvestering här ovanför är helt korrekt, men den säger inte så mycket. För att bli klokare så måste vi titta på vilka bedömningsgrunder – det vi kallar kriterier här ovanför – som vi utgår från när vi avgör om en sak är ”billig”.

En värdeinvesterare fokuserar mycket på hur roligt man kan ha med saken man investerar i. Som exempelvis choppertanken på bilderna här i exemplet. Det blänker och glittrar. Den är pinstripad av den legendariske konstnären Von Sven. Med den här lilla juvelen monterad på choppern kommer man att komma ända till chopperfesten och hem igen. Alla på chopperfesten vill hänga med personen som har en sån fin choppertank. Titta även på den lilla figuren som håller i den glada döskallen, mysig, lockar den inte fram ett litet leende? Glädje.

Kort sagt en värdeinvestering är en sak som ökar värdet på själva livet. Investera i livet. Skaffa en chopper. Montera en snygg choppertank på den. Åk på Chopperfest. Värdeinvestera!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑