Jag skruvar och muttrar bland muttrar och bultar. Nu ska den här lilla choppertrajjan få sig en översyn. Det var en del strul med den sist jag körde lite längre och fortare än vad som är nyttigt. Som vanligt blir det alltid en del småfix under garagesäsongen. Idag flytt av batterilåda till en bättre placering. Den har suttit lite väl nära kedjan tidigare. Fått sig lite repor när kedjan varit otajt. För att flytta batterilådan var jag först tvungen att flytta tändningslåset. Som alltid blir allt meckande någon sorts motorcykeltetris. Ett ständigt flyttande av olika saker som sitter trångt till på olika sätt och påverkar varandra. Ett livspussel kanske man kan säga, eftersom det aldrig tar slut och man hela tiden ska få för sig att ändra på saker och ting.
Det sägs att det ska arrangeras chopperfest på västgötaslätten. Vi beger oss iväg för att leta. Vi åker hit och vi åker dit. Var kan den vara? Kanske i närheten av Vara? Eller i djupet av Djupsås?
Efter 40 000 miljoner vibrationer från en blocktrajamotor så är det dags för service av denna bensintank som sprungit läck. Den har legat på hyllan några säsonger efter att den pajade, men nu ville jag få den på plats igen.
Fick hjälp med att svetsa igen hålet av Fixarerik som vet hur man svingar en wolframstav på det rätta sättet. Hade jag försökt själv hade de nog bara blivit ett större hål i den tunna plåten.
Det är en mycket fin tank, från okänd motorcykelmodell, med ett integrerat litet förvaringsfack för småpryttlar. Mycket praktisk. Tanken rymmer dessutom betydligt mer soppa än den moppetank som jag haft på hojen förra sommaren.
Nu är det då äntligen höst. Dags att rulla in hojen och förbereda sig för en för en säsong av inomhusaktiviteter. Exempelvis underhållsarbete.
Underhållsarbete är en både rolig och nödvändig del av livet som motorcyklist.
Underhållets främsta uppgift är att det som är trasigt ska lagas, att nya fel ska förhindras, att antalet fel ska minska och att det ska gå längre tid mellan felen. Syftet är att uppnå högre tillförlitlighet. Livslängden och komforten ska maximeras och optimeras.
Eller vänta lite, jag ändrar mig. Underhållets främsta uppgift är att vara underhållande. Exempelvis om man klantar till det så kan man bjuda på sig själv och skratta tillsammans med goda vänner åt hur dumt det blev. Då är det bra att man delar garage med andra som är ungefär lika begåvade eller klumpiga och har lika dålig impulskontroll som jag själv. Det blir mer underhållning på så sätt.
När jag tänker efter lite mer så är nog underhållets främsta uppgift istället att det ger en anledning att umgås. Att man har ett garage som man delar med goda vänner. Ett ställe där man ses under de mörka månaderna och ha det riktigt bra i all enkelhet någon kväll i veckan. Med vänner man kan ha roligt med. Med vänner som hjälper en att komma på rätt spår igen när man klantat till det riktigt ordentligt. Som stöttar när livet suger, eller hojen rasat fullständigt.
Enligt traditionen, ordnade Strul kalas i anslutning till Mälaren Runt. På grund av andra åtaganden, som tog min tid i anspråk, valde jag den korta vägen och åkte direkt till festen. Det som brukar kallas för Mälaren Rakt. Det var som en dröm. Eller ett eko av ett avlägset minne. Hojar, levande musik och trevligt folk. Som vi har längtat. Det hela liknade mest ett kosläpp med glada människor som studsade runt och hade yrsel.
När jag kom hem och tittade på bilderna i luren, upptäckte jag dock att alla var suddiga. Jag visar här två exempel på det. ( Det är inte smuts på linsen utan verkar vara ett invärtes problem i telefonen). Kan bero på att jag i yran som rådde, både tappade bort luren och sedan hittade den igen.
Men. Det får mig ändå att fundera på det här med gammalt och nytt. Hojen här på bilden nedan är en chopper byggd på en 60-tals Triumph. Ett hojmärke som av många betraktas som opålitligt. Jag har själv goda erfarenheter av gamla hojar. Mest Triumph. Som fungerat klockrent år ut och år in, om man gör regelbunden service och översyn. Hojar man gärna kör på en längre semester trots att de tillverkats för 60 år sedan och haft fler än 20 mer eller mindre händiga ägare. Visst händer det att man blir tvungen att laga nåt på vägen. Oftast (men inte alltid) är det sånt man kan åtgärda med de enkla verktyg man har med sig, och man kommer hem för egen maskin igen.
Elektronik däremot. Oavsett märke, Går sönder inom ett par år och är helt omöjliga att laga.
Så hur länge står vi ut? Är framtiden befriad från elektronik och vi återgår till mekanik igen. Borde ju ligga i tiden, med återbruk och grejer som en bysmed kan lappa och laga med enkla medel. Grejer med obegränsad livslängd.
