Kategori: Triumph Chopper (Sida 4 av 8)

Novembermörkrets ljusa sida

Nu är det då äntligen höst. Dags att rulla in hojen och förbereda sig för en för en säsong av inomhusaktiviteter. Exempelvis underhållsarbete.

Underhållsarbete är en både rolig och nödvändig del av livet som motorcyklist.

Underhållets främsta uppgift är att det som är trasigt ska lagas, att nya fel ska förhindras, att antalet fel ska minska och att det ska gå längre tid mellan felen. Syftet är att uppnå högre tillförlitlighet. Livslängden och komforten ska maximeras och optimeras.

Eller vänta lite, jag ändrar mig. Underhållets främsta uppgift är att vara underhållande. Exempelvis om man klantar till det så kan man bjuda på sig själv och skratta tillsammans med goda vänner åt hur dumt det blev. Då är det bra att man delar garage med andra som är ungefär lika begåvade eller klumpiga och har lika dålig impulskontroll som jag själv. Det blir mer underhållning på så sätt.

När jag tänker efter lite mer så är nog underhållets främsta uppgift istället att det ger en anledning att umgås. Att man har ett garage som man delar med goda vänner. Ett ställe där man ses under de mörka månaderna och ha det riktigt bra i all enkelhet någon kväll i veckan. Med vänner man kan ha roligt med. Med vänner som hjälper en att komma på rätt spår igen när man klantat till det riktigt ordentligt. Som stöttar när livet suger, eller hojen rasat fullständigt.

Mälaren rakt. Gammalt och nytt

Enligt traditionen, ordnade Strul kalas i anslutning till Mälaren Runt. På grund av andra åtaganden, som tog min tid i anspråk, valde jag den korta vägen och åkte direkt till festen. Det som brukar kallas för Mälaren Rakt. Det var som en dröm. Eller ett eko av ett avlägset minne. Hojar, levande musik och trevligt folk. Som vi har längtat. Det hela liknade mest ett kosläpp med glada människor som studsade runt och hade yrsel.

När jag kom hem och tittade på bilderna i luren, upptäckte jag dock att alla var suddiga. Jag visar här två exempel på det. ( Det är inte smuts på linsen utan verkar vara ett invärtes problem i telefonen). Kan bero på att jag i yran som rådde, både tappade bort luren och sedan hittade den igen.

Men. Det får mig ändå att fundera på det här med gammalt och nytt. Hojen här på bilden nedan är en chopper byggd på en 60-tals Triumph. Ett hojmärke som av många betraktas som opålitligt. Jag har själv goda erfarenheter av gamla hojar. Mest Triumph. Som fungerat klockrent år ut och år in, om man gör regelbunden service och översyn. Hojar man gärna kör på en längre semester trots att de tillverkats för 60 år sedan och haft fler än 20 mer eller mindre händiga ägare. Visst händer det att man blir tvungen att laga nåt på vägen. Oftast (men inte alltid) är det sånt man kan åtgärda med de enkla verktyg man har med sig, och man kommer hem för egen maskin igen.

Elektronik däremot. Oavsett märke, Går sönder inom ett par år och är helt omöjliga att laga.

Så hur länge står vi ut? Är framtiden befriad från elektronik och vi återgår till mekanik igen. Borde ju ligga i tiden, med återbruk och grejer som en bysmed kan lappa och laga med enkla medel. Grejer med obegränsad livslängd.

På jakt efter en madeleinekaka

I den första delen av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” förekommer en berömd scen där berättaren drar sig till minnes en vardaglig episod från sin barndom genom kombinationen av lindblomste och det bakverk som kallas madeleinekaka.

Min madeleinekaka är kombinationen av vårdamm, varm motorolja och det knirkande ljudet av ett spärrskaft. När alla dessa intryck sammanfaller. Då minns jag farsan som låg på asfalten utanför garaget. Muttrande och svärande, när han bytte olja och filter på Amazonen. Mitt jobb var att räcka honom rätt verktyg när han bad om det. Mest satt man där i solen, kände vårdammet på tungan, doften av fjolårets motorolja som rann ner i en bunke, och lyssnade på skruvandet.

Det är väl därför jag håller på och skruvar. För att komma tillbaka till barndomen en stund.

Igår var det premiärtur med den gamla trajan. Hej landsväg! Du kurvige gamle vän.

Första stoppet

På grund av Coronaviruset som härjar har vi mangrant hållit social distans till alla våra vänner. Personligen har jag dessutom blivit korttidspermitterad från det dagliga förvärvsarbetet. Tack vara detta har det blivit en hel del kvalitetstid i experimentverkstaden. Kommit till skott med en del förbättringar av åkkomforten. Efter att ha suttit hopvikt som ett gem på den här hojen i många hundra mil, har jag nu äntligen kommit mig för att sänka fotpinnarna. Så att mina 181 cm kan få plats. Eftersom bromsstaget då blev för kort var jag tvungen att snida till ett nytt stag av en 6 mm stång jag hade liggandes till ingen nytta. Som lök på laxen, eller eventuellt som grädde på moset, svetsade jag även ihop en sissy. Den gamla skylthållaren hade vibrerat sönder, och det är som bekant roligare hitta på något nytt, än att bara göra om något gammalt.

Utvärdering efter första åkturen; snyggt; ökad komfort.

Första åkturen krävde även ett första tankstopp.

Utvärdering av första tankstoppet; fick i 4,71 liter; komplett upplevelse inklusive den obligatoriska gubben som ville berätta allt om hojen han ägt en gång som tydligen såg exakt ut som den här…ojojoj vilka resor dom gjorde..hojen var snabb som satan…avverkade asmånga mulliga mil…

På vägen hem växte en stark övertygelse inom mig; allt kommer att bli precis som vanligt igen. Man meckar, kan kör hoj, och motorcyklar drar till sig gubbar som snackar för mycket. Nu väntar man bara på vårvärme, slut på coronahärvan, att få surra fast tältet, möta upp med polarna, åka en sväng, tälta vid en sjö, hinka bärs, åka en sväng, tälta på en hojfest, hinka bärs, surra fast ett tält, surra med polarna, hinka bärs…hojen kommer vara snabb som satan…vi kommer avverka asmånga mulliga mil…

Stairway to Heaven

Svett, solsken och svetsrök i smedjan. Försöker smida ihop en ny sissy till en av hojarna. Jag kallar designen för Stairway to Heaven. Vi får se sedan om den duger till att bära en sjösäck och en extra bensindunk på irrfärderna i sommar.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑