Kategori: Trivsel (Sida 1 av 12)

Fotbollsfilosofi

Man sitter på fyrans buss mot Gullmars. En onsdagskväll i april. På Ringvägen dansar damm, pollen och höga förväntningar i den vassa vårsolen. Det är matchdag. Bajen möter Malmö på Nya Söderstadion. Det är nervöst, säsongen har börjat oroväckande bra. Ska det vända nu? Malmö är ju en tung motståndare att möta. På sätet längst bak i bussen, bredvid mig, sitter två grabbar. Dom kan vara tolv eller tretton år gamla skulle jag tro. Gympadojjer, sportiga jackor och grönvita halsdukar. Snackar fotboll och olika lag som finns:
— Det är många i plugget som håller på Malmö.
— Ja det är konstigt. Bor man i Stockholm så håller man väl på ett Stockholmslag.
— Ja som Bajen
— Ja exakt.
— Men om Bajen inte fanns. Vad skulle man hålla på för lag då?
— Vetnte…kanske dom där pojkarna
—BP? Du kan ju inte hålla på BP. Dom har ju inga supportrar. Nä, det går fan inte att hålla på BP.
—Djuu
— Nä. Säg inte Djurgårn. Dom kan du verkligen inte hålla på
— Nä. Man kan inte hålla på Djurgårn. Det fattar man ju.
— Men dom i plugget som håller på Malmö, varför gör dom det?
—Hampus farsa är väl från Skåne. Han blir nog tvingad till att hålla på Malmö av sin farsa.
— Ja så är det nog. Dom blir tvungna.
— Ja för bor man i Stockholm, så håller man på ett Stockholmslag
— Ja
— Det är tur att Bajen finns

Istället för gymkort

Som ett alternativ till att styrketräna på gym så kan man fylla ett trångt utrymme med gamla motorcyklar. Sen fyller man även på med gubbar som har huvudet fullt med knasiga idéer på hur man kan bygga om och modifiera sina motorcyklar. Eftersom det är trångt. Blir det ett eller två moment, eller tre, där man behöver flytta runt gamla motorcyklar som står dumt till. Innan man kommer fram till det moment som man hade tänkt syssla med. Som att exempelvis plocka ur och renovera en motor. Att bära omkring på en triumphmotor i ett trångt utrymme är garagets motsvarighet till att jobba med fria vikter på gymmet.

Vi kämpar på. Snart är det vår. Då måste man ha nåt körbart.

Nu tar vi det från början

I begynnelsen var Norton, elhärvan och Crille. Lucas ande svävade över garaget och sade:
— varde ljus!
Och då vart det ljus. Märkligt nog.

Tompa kan intyga för han kom med goda råd från sidlinjen under hela händelseförloppet.

Lagkänslan

— Vad är ett lag? Jag menar till exempel ett fotbollslag. Som Bajen.
—Spelarna?
— Ja det är ju dom som spelar fotboll. Som är laget på planen. Men är det verkligen spelarna som är laget? På riktigt. Spelarna spelar ju för att dom får betalt. Får dom mer betalt i ett annat lag, då byter dom gärna lag. Kan man då säga att spelarna är laget, mer än en säsong i taget?
— Kanske inte.
— Vissa spelare kanske. Såna som kommer tillbaka efter att de spelat i andra lag. Som visar var de har hjärtat. Som ger allt dom har, i slutet på karriären. Hos laget dom älskar, och därför blir legender. Som Kennedy.
— Men annars är det folket som är laget. Dom som setat på Gunnarsons specialkonditori och ätit semlor med morsan o farsan som små. Som slitit ut många par snabba sneakers på våra gator på Söder, i orten, Årsta och Gullmarsplan. Dom kan vara födda här eller inflyttade, spelar ingen roll. Dom som hittat sitt lag, och tillsammans bildar kollektivet på läktarna, det är dom som är laget. Det är vi som är laget. Grabbarna och brudarna, dom gamla och dom unga. Dom som står i klacken. Som hoppar så att betongen kommer i svängning. Kompisgänget som träffas varje match och är nervösa. Dricker några bärs. Knallar upp till arenan. Pissar på samma ställe som man alltid pissat på. För att det betyder otur att pissa någon annanstans, när man knallar upp med grabbarna till arenan. Det är familjerna som sitter tillsammans på familjeläktarn och efter matchen går hem och äter middag tillsammans. Knattarna i knattelaget och drömmer om att få spela i A-laget. Ultras som lägger hundratals timmar, kvällar och helger efter kneget, på att skapa fantastiska Tifon på läktaren. Alla som bidrar till att det blir stämning på nya Söderstadion. Oavsett var vi ligger i tabellen. Generationerna som går tillsammans, farfar, grabben som nu blivit farsa och lilltjejen som går hand i hand Ringvägen fram. Som tillsammans i kör ropar:
—De e vi som e HAMMARBY!

Startskottet

—Det är snart slutet på januari. Dags att sätta fart. Om du lyssnade noga i tisdags. Då hörde du nog startskottet. En svag knall som ekade i fjärran, och kanske också att det syntes en rökpuff.
—Vilket startskott? Undrar du.
—Startskottet till årets mecksäsong. Det är det jag menar. Nya tag ska tas. Nya former ska formas. Bobbers ska choppras. Choppers ska bobbras. Motorcyklar ska masseras till en bättre version, eller iallafall enligt en annan vision än den man hade förra året. Sedan får man se hur det går med det. Erfarenheten lär oss att det går olika bra olika år.
Mötte upp delar av gänget på klubben. Alla var i funderingar om vad som ska byggas, sågas och ändras. Kanske ska tanken lackas? Verksamheten är en aning trevande. Sådär som det kan vara när man inte riktigt har kommit igång. Som en lång och lite småsömnig söndagsfrukost ungefär. Vårstressen är inte här ännu. Som tur är. Man hinner beställa grejer. Kolla på vad som finns i lådorna. Folk går runt o muttrar och skruvar. Pratar lite hit och dit.
—Men vänta behöver du drag-pipes, det har ju jag. Någonstans. Men var? Ska kolla. Tror det var såna där båda piporna går ner på högersidan, asfräna. Men undrar var dom är?
— Är det nån som har risers som passar till mitt texasstyre?
—Jag har några här som kan funka. Men jag säljer inte, dom här är ju helt unika. Tillverkas inte längre. Vad kan du byta med? Jag behöver nya tändspolar och ett par gummin till handtagen.
-Ja, sådär låter det på klubben när startskottet har gått.

« Äldre inlägg

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑