I begynnelsen var Norton, elhärvan och Crille. Lucas ande svävade över garaget och sade:
— varde ljus!
Och då vart det ljus. Märkligt nog.
Tompa kan intyga för han kom med goda råd från sidlinjen under hela händelseförloppet.
Kategori: Trivsel (Sida 1 av 12)
— Vad är ett lag? Jag menar till exempel ett fotbollslag. Som Bajen.
—Spelarna?
— Ja det är ju dom som spelar fotboll. Som är laget på planen. Men är det verkligen spelarna som är laget? På riktigt. Spelarna spelar ju för att dom får betalt. Får dom mer betalt i ett annat lag, då byter dom gärna lag. Kan man då säga att spelarna är laget, mer än en säsong i taget?
— Kanske inte.
— Vissa spelare kanske. Såna som kommer tillbaka efter att de spelat i andra lag. Som visar var de har hjärtat. Som ger allt dom har, i slutet på karriären. Hos laget dom älskar, och därför blir legender. Som Kennedy.
— Men annars är det folket som är laget. Dom som setat på Gunnarsons specialkonditori och ätit semlor med morsan o farsan som små. Som slitit ut många par snabba sneakers på våra gator på Söder, i orten, Årsta och Gullmarsplan. Dom kan vara födda här eller inflyttade, spelar ingen roll. Dom som hittat sitt lag, och tillsammans bildar kollektivet på läktarna, det är dom som är laget. Det är vi som är laget. Grabbarna och brudarna, dom gamla och dom unga. Dom som står i klacken. Som hoppar så att betongen kommer i svängning. Kompisgänget som träffas varje match och är nervösa. Dricker några bärs. Knallar upp till arenan. Pissar på samma ställe som man alltid pissat på. För att det betyder otur att pissa någon annanstans, när man knallar upp med grabbarna till arenan. Det är familjerna som sitter tillsammans på familjeläktarn och efter matchen går hem och äter middag tillsammans. Knattarna i knattelaget och drömmer om att få spela i A-laget. Ultras som lägger hundratals timmar, kvällar och helger efter kneget, på att skapa fantastiska Tifon på läktaren. Alla som bidrar till att det blir stämning på nya Söderstadion. Oavsett var vi ligger i tabellen. Generationerna som går tillsammans, farfar, grabben som nu blivit farsa och lilltjejen som går hand i hand Ringvägen fram. Som tillsammans i kör ropar:
—De e vi som e HAMMARBY!
—Det är snart slutet på januari. Dags att sätta fart. Om du lyssnade noga i tisdags. Då hörde du nog startskottet. En svag knall som ekade i fjärran, och kanske också att det syntes en rökpuff.
—Vilket startskott? Undrar du.
—Startskottet till årets mecksäsong. Det är det jag menar. Nya tag ska tas. Nya former ska formas. Bobbers ska choppras. Choppers ska bobbras. Motorcyklar ska masseras till en bättre version, eller iallafall enligt en annan vision än den man hade förra året. Sedan får man se hur det går med det. Erfarenheten lär oss att det går olika bra olika år.
Mötte upp delar av gänget på klubben. Alla var i funderingar om vad som ska byggas, sågas och ändras. Kanske ska tanken lackas? Verksamheten är en aning trevande. Sådär som det kan vara när man inte riktigt har kommit igång. Som en lång och lite småsömnig söndagsfrukost ungefär. Vårstressen är inte här ännu. Som tur är. Man hinner beställa grejer. Kolla på vad som finns i lådorna. Folk går runt o muttrar och skruvar. Pratar lite hit och dit.
—Men vänta behöver du drag-pipes, det har ju jag. Någonstans. Men var? Ska kolla. Tror det var såna där båda piporna går ner på högersidan, asfräna. Men undrar var dom är?
— Är det nån som har risers som passar till mitt texasstyre?
—Jag har några här som kan funka. Men jag säljer inte, dom här är ju helt unika. Tillverkas inte längre. Vad kan du byta med? Jag behöver nya tändspolar och ett par gummin till handtagen.
-Ja, sådär låter det på klubben när startskottet har gått.
Ishalkan hade spridit ut sig över hela landet. Ispansar täckte tågens kontaktledningar. Snöstorm från de brittiska öarna hotade att stoppa all vägtrafik. Myndigheternas råd är att alla ska hålla sig hemma och inte ge sig ut på vägarna.
“Men va faan! Det är ju trettondagsafton och fest hos Unrootables i Katrineholm!”
Enligt SJ är det endast snabbtågen som kan ta sig igenom kontaktledningarnas ispansar. De andra, långsamtgående tågen ersätts av bussar. Att sitta i bilen bakom långsamma ersättningsbussar genom snöstorm låter inte som en höjdare. Valet var därför ganska enkelt. Vi åkte snabbtåg. En annan fördel med snabbtågen är att de har servering ombord. Bra om man skulle bli törstig på vägen.
Klart värt att åka. Bra band. Bra folk. Bra stämning. Kul att få komma ut en sväng efter allt julmys i soffan.
Nu lämnar vi 2024 bakom oss. Vore skönt om vi också kunde lämna bakom oss, folkmord, terrorister, våldsspiraler och övergrepp…mm..osv. För egen del har det blivit tydligt under året som gått att jag kom från ingenstans och dessvärre inte tagit mig nånstans heller. Jag vet inte hur jag ska lösa det, men alla behöver inte bli nåt som lärarna sa till mig i skolan. Jag lovar inget, men kör vidare i samma gamla hjulspår ett år till, om jag inte hittar på något nytt.
Välkommen 2025, hoppas att det blir ett toppenår, med fest och roligheter i massor och att alla människor tar hand om varandra.
Gott nytt år!