I somras när vi var ute på en längre tur på några dagar märkte jag att hojen liksom ormade sig fram på vägen. Det regnade kraftigt, elaka små regndroppar som kändes som spikar mot min stackars haka. Jag tänkte att motorcykeln kanske hade blivit vattenskadad. Hur nu det skulle ha gått till. När vi tankade frågade Jonas ifall jag visste om att bakhjulet var skevt. Det var inget jag kände till sedan innan. Men nu hade ju hojen börjat orma sig. Kanske satt det snett monterat efter att jag spänt kedjan? Jag lossade bultarna och med ett kvastskaft linjerade vi upp det, fältmässigt, mot framhjulet. Det blev något bättre. Hemma efter denna tur tog jag loss hjulet helt och snurrade på det. Fälgen såg ut som ett hårdkokt ägg.

Jag tog kontakt med min polare FixarErik för några dagar sedan. Han heter så för att han är bra på att fixa saker. Han har nu masserat fälgen och dragit åt alla ekrar enligt konstens alla regler. Bör nu klara ett par raka säsonger till.