Det verkligt moderna är det som inte åldras trots tidens gång.
Citat ur filmen ”Munekata kyoudai” regisserad av Yasujiro Ozu. Citatet återfinns i boken ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery. Översatt av Marianne Öjerskog
Det verkligt moderna är det som inte åldras trots tidens gång.
Citat ur filmen ”Munekata kyoudai” regisserad av Yasujiro Ozu. Citatet återfinns i boken ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery. Översatt av Marianne Öjerskog
Fyra dagar på hoj mellan olika festplatser. Ett jäkla bra drag av banden Brain Burn och Aphuset på lördagen. Skoj som fan. Här är mina minnesbilder, och några jag lånat av Nina Oja.
Varsågoda
När det är utfärdat stormvarning och det vräker ner snöblandat regn. Då är man lyckligt lottad som har en experimentverkstad att krypa in i. Där kan man tillverka chopperdelar och längta till våren.
Nu har det gått en alltför lång tid sedan jag sist berättade något ur mitt fantastiska liv som bakåtsträvare. Mycket har hänt sedan sist, upptäcker jag när jag tittar tillbaka i min kameras minneskort.
Här är ett nedslag i en av de händelser som nyligen passerat. Ett minne från en av mina många resor runt om i världen.
Vi är några livsnjutare som har som tradition att åka med hojarna till Åland en helg under hösten. Pandemin har satt käppar i hjulet för detta en tid. Så vi var lite oroliga att Åland skulle ha sjunkit, flutit bort eller på annat sätt försvunnit. Men jag kan lugna er med att det finns kvar. Man kan fortfarande njuta dess inhemska specialiteter, och inhandla läckerheter som korv, öl, Jallu, wasabisenap och tervaschampoo.
Mycket bra.
På grund av Coronaviruset som härjar har vi mangrant hållit social distans till alla våra vänner. Personligen har jag dessutom blivit korttidspermitterad från det dagliga förvärvsarbetet. Tack vara detta har det blivit en hel del kvalitetstid i experimentverkstaden. Kommit till skott med en del förbättringar av åkkomforten. Efter att ha suttit hopvikt som ett gem på den här hojen i många hundra mil, har jag nu äntligen kommit mig för att sänka fotpinnarna. Så att mina 181 cm kan få plats. Eftersom bromsstaget då blev för kort var jag tvungen att snida till ett nytt stag av en 6 mm stång jag hade liggandes till ingen nytta. Som lök på laxen, eller eventuellt som grädde på moset, svetsade jag även ihop en sissy. Den gamla skylthållaren hade vibrerat sönder, och det är som bekant roligare hitta på något nytt, än att bara göra om något gammalt.
Utvärdering efter första åkturen; snyggt; ökad komfort.
Första åkturen krävde även ett första tankstopp.
Utvärdering av första tankstoppet; fick i 4,71 liter; komplett upplevelse inklusive den obligatoriska gubben som ville berätta allt om hojen han ägt en gång som tydligen såg exakt ut som den här…ojojoj vilka resor dom gjorde..hojen var snabb som satan…avverkade asmånga mulliga mil…
På vägen hem växte en stark övertygelse inom mig; allt kommer att bli precis som vanligt igen. Man meckar, kan kör hoj, och motorcyklar drar till sig gubbar som snackar för mycket. Nu väntar man bara på vårvärme, slut på coronahärvan, att få surra fast tältet, möta upp med polarna, åka en sväng, tälta vid en sjö, hinka bärs, åka en sväng, tälta på en hojfest, hinka bärs, surra fast ett tält, surra med polarna, hinka bärs…hojen kommer vara snabb som satan…vi kommer avverka asmånga mulliga mil…
© 2024 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑