Etikett: klassisk motorcykel

Drömhojen

Alla har vi väl en drömhoj som vi går och suktar efter. Abbe har hittat sin. En Moto Guzzi 750 Sport. En äkta café-espresso-racer. En motorcykel som bara tillverkades under 1974.

Abbe berättar att det som tände intresset för märket var en reklamfilm under 90-talet där en snubbe körde runt på en Moto Guzzi. Det såg fräckt ut. Det var på den tiden då harleyfebern härjade som värst. Det kändes roligt att se något helt annorlunda.

-Men varför just 750 Sport?

-Hmm, ja det finns ju andra fina Guzzimodeller från samma period, den där med röda ramen och så V7. Men på något sätt så har 750 sport den mest utpräglade 70-talsdesignen med den kantiga tanken och kutsen tillsammans med den speciella lacken. Den är snygg helt enkelt, och väldigt tidstypisk.

Åren gick och Abbe avverkade en Laverda och ett par Yamaha XS, en byggdes om till chopper och en annan blev caféstukad. Tanken på att ha en Guzzi fanns ändå där i bakhuvudet och när han fick syn på en 850 T i en annons så ringde han på den. Det var maj och hojen fanns i Gällivare. Abbe tänkte att det kunde vara najs att packa ner tält och fiskegrejer och ta en skön premiärtur hem till Stockholm när han väl hade köpt hojen.

-När jag såg snön i Gällivare. Det var då jag på riktigt förstod hur avlångt det här landet är, skrattar Abbe. Han fortsätter; Det var en mardrömsresa. Hojen gick som skit på ena cyllen, smällde och hackade eller gick inte alls. Enda sättet var att köra med full choke på den förgasaren. Avgaskröken lyste vackert körsbärsrött i mörkret den natten när han körde genom vårt kalla och avlånga land. Det visade sig sedan att det var fel på tändningen.

Väl hemma så fixade han till hojen och försökte få till den att likna en 750 sport. Men när man håller på sådär och nästan har det man egentligen skule vilja ha. Då inser man ju att man måste ha originalet. Hur ska man hitta en motorcykel som aldrig sätts ut till salu?

Abbe kontaktade fordonsregistet och fick reda på att det endast finns tre exemplar inreggade i Sverige. De två första han ringde till sa tvärt nej. Den tredje var misstänksam i början. Kanske inte så vanligt att folk ringer och öppnar samtalet med; ”Du har en motorcykel som jag skulle vilja köpa”. Så småningom kom man fram till ett pris som kändes bra för båda parter. Drömhojen var hemma.

Det här var Abbes historia. Vad drömmer du om för motorcykel? Skriv gärna en kommentar och berätta.

Svenskt team till Cannonball USA

 

Lasse Valand Andersson har en Harley modell JD från 1926. Uppstrokad till 1410 kubik. Många kanske tycker att det ser ut som en riktig råttsoffa. Jag tycker den är fantastiskt snygg. En hoj ska användas och det ska synas på den att man kör den. Tillförlitligheten är inga problem vad det verkar och Lasse säger att den utan problem marchar 120 km/tim. Han använder den som brukshoj och kör sisådär en tusen mil på en säsong.

Men inte nog med det. Det är numera även en räcer. Drömmen för många hojåkare är att korsa den amerikanska kontinenten på två hjul. Lasse är inget undantag. Han har dessutom bestämt sig för att göra det genom att anmäla sig och hojen med ett team till Cannonball Run 2012. Det är en tillförlitlighetstävling för hojar tillverkade innan 1930. Allt ska vara tidstypiskt på de tävlande motorcyklarna. Man tillåter dock  modernare däck och bromsar av säkerhetsskäl. Sträckan man ska köra är 3956 miles eller ca 600 svenska mil. Detta ska avverkas på 17 dagar. Ett riktigt äventyr således. Det kostar ju naturligtvis en del att genomföra, vill man bli partner eller sponsor så är teamet intresserade av det. Jag önskar stort lycka till och hoppas att det kommer att gå bra.

Läs mer om projeket på Broken Spoke

Läs mer om tävlingen på Motorcycle cannonball

Köp en Garagekultur T-shirt

H-D Sportster 883 från 1962 provkörd

Fördelen med att ha ett avträde av äldre modell. Ett så kallat utedass. Det är att man har ett utmärkt ställe att i lugn och ro läsa och förkovra sig i olika intressanta ämnen. Många gamla tidningar av skiftande slag har en förmåga att hamna på utedasset. En bra förvaring för alla typer av mänskligt vetande helt enkelt.

Idag hittade jag i MC-nytt nr 10 från 1962 en provkörning av det årets modell av Harley Sportster 883. Testkörd och beskriven av Magnus Petersson en av dåtidens stjärnor inom motorsporten. Man blir otroligt sugen på att köpa en Sportster av årsmodell 1962 när man läser artikeln. Här kommer några utvalda citat:

En önskedröm på MC förverkligas

Harley Davidson är ett av de populäraste märkena i Sverige. Trots att mycket få maskiner importerats under de senaste femton åren. Många entusiaster håller kvar i sina nästan antika HD genom de fd armémaskiner som yngre förare rustat upp och kör med dagligen. Slitstyrka, pålitlighet och ett massivt utseende tillåter dessa gamla maskiner att stå sig väl i jämförelse med betydligt senare årgångar.

//

Den modell som jag genom MC-Nytt fick tillfälle att testa var en sportster på noga räknat 883cc. trots att jag hämtade den en kylig måndagmorgon, gick den villigt igång redan på andra kicken. Det var inte alls besvärligt att starta den stora högkomprimerade motorn, för kickutväxlingen var idealisk. En positiv överraskning var, att växellådan var betydligt mer lättmanövrerad än sina närmaste europeiska motsvarigheter.

//

Fotbrädor och fåtöljkörstil har slopats till förmån för vanliga fotpinnar och en europeisk körställning. Maskinen har stora, förtroendeingivande bromstrummor, om visade sig ha en mycket god effekt. Fjädringen var av absolut toppklass och slog inte igenom ens vid hård terrängkörning.

//

För det i testningen ingående fartprovet körde jag ut till motorvägen Göteborg-Kungälv. H-D motorn imponerade genom sin nästan vibrationsfria gång, samt ett för en mc motor mycket högt vridmoment. Accelerationen var fantastisk. Trots sin tyngd, hela 245 kg, är H-Dn mer lättmanövrerad än de flesta europeiska landsvägsmaskiner och kunde i det avseendet närmast jämföras med en med en smidig 350-kubikare. Den accelererade ryckfritt och snabbt på fyrans växel från 50 km/tim till toppfarten, vilken enligt mätaren på den ännu inte inkörda maskinen var ungefär 170 km/tim. Vid alla varvtal och på alla växlar hade man en stor nytta av motorns höga vridmoment, en egenskap som av naturliga skäl saknas på de flesta europeiska sportmaskiner med med mindre cylindervolym.

//

Vid pauser i Göteborg och Kungälv väckte H-Dn stort uppseende. Gentlemän i övre medelåldern frågade om priset och berättade om egna upplevelser som H-D ägare för många år sedan. Finishen är i absoluta toppklass. Förkromningen verkar vara mycket gediget utförd och bryter sig vackert mot den djupblå lacken. Förbipasserande gav både syn och hörbarligen utryck för sitt gillande av maskinens mäktiga elegans.

//

HD är still going strong

//

© 2024 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑