Man kan få den där känslan ibland, ni vet. Man vill inte sitta still. Man har svårt att koncentrera sig. Man är rastlös och orolig i själen. Det enda som hjälper då är att packa en väska med det nödvändigaste. Sen samlar man ihop några goda vänner, sätter sig på varsin motorcykel och drar iväg en helg. Det gäller att leta upp de allra minsta och krokigaste vägarna för att det ska bli riktigt bra. Gärna en av helgerna när SMHI är som mest pessimistisk i sina prognoser. Fördelen är att man får man vara ensam på vägarna. Då sitter nämligen alla med moderna motorcyklar och putsar på chromet i sina garage. Eller vad de nu gör. Vi såg inga moderna hojar på vägarna när det regnade iallafall. Och det var ju skönt. Vi var tre stycken på resan, två på varsin sextitalstraja och en av oss på en tribsa med flintamotor.
Det finns inget bättre för själen än att sitta på en vibrerande gammal engelsk motorcykel i ösregnet och fundera på om motorn kommer att explodera om man gasar lite till. Men eftersom en klassisk triumphmotor är en av världens bästa konstruktioner så behöver man sällan oroa sig på allvar. Det bara känns så.
Vi hade bara ett meckstopp på tre dagar. Det var första dagen när gasvajern gick av på en av trajorna. Men det är ju inte motorcykelns fel att en vajer går av, eller hur. Efter detta intermezzo kunde vi fortsätta resten av helgen utan problem.
Vi hade bokat rum första natten på ett ställe som heter Tokeryds Herrgård. Vi valde det för namnets skull och det visade sig vara ett toppenställe. Inte alls tokigt. Tokeryd ligger i närheten av Jönköping. Vi körde dit på de minsta och kurvigaste vägarna vi kunde hitta, via Södertälje, färjan över bråviken, Söderköping och vidare ner genom Östergötland och Småland.
På vägen tillbaks hann vi kika på råa racers på Husqvarna fabriksmuseum. Sen rundade vi Motala och njöt av vackra vägar vid sjön Roxen bland annat. Sista dagen hade vi dessutom solsken och mötte också mycket riktigt mängder med moderna motorcyklar på vägarna.
